Perfekt är inte ett ord för kroppen.
Sjuka kroppsideal är en vardag. Att hata sin kropp är lika vardagligt som att gå i skolan eller handla. Varje dag behöva hata en del av sig själv bara för att passa in, för att kanske bli nöjd till slut.
Jag hatade min kropp så mycket att jag inte ens gick ur sängen på morgonen, levde på yoghurt och gick på promenad flera gånger om dagen. Gick med så stora kläder att man knappt såg mig och ofixat hår i en tofs mitt på huvudet, mitt försök att gömma mig. Jag såg bara massvis med fett, pormaskar, äckelhår och fel,fel,fel på alla ställen som fanns.
Det var aldrig någon som sa att jag var vacker, fin eller att jag dög. Aldrig att jag gjorde något bra eller att jag var duktig. Det fick mig att hata min kropp ännu mer. Såklart kunde jag inte vara duktig om jag var tjock, ful och jättekort, gick med fula kläder och inte hade några kompisar.
Att sluta äta var något som fick mig att känna mig nöjd, för då klarade jag av någonting. Idag vet jag att det inte är rätt sätt. Idag kan jag vara stolt över min lite överviktiga kropp på 163cm, mitt hår som växer jättesnabbt och en kropp som orkar mer än någonsin.
Jag slutade att lyssna på andras negativa åsikter och byggde upp min självkänsla.
Även fast man känner sig sämst, så är man bäst innerst inne.
Alla borde veta det.
Lägg till kommentar