Jag har skrivit till er tidigare om att jag är för lång, 03, 1.72cm, har inte fått min första mens än. Iallafall, i min skola/område är det väldigt mkt personer med status osv. Jag har ett tjejgäng, och det finns en tjej som har typ mest status, alla lyssnar på henne. Jag blir ofta ensam i skolan för att dom andra ska vara med henne typ. Asså jag ba: Vi börjar nu. En tjej ba: oj. Så jag går för vi är redan sena, ingen hänger efter mig. Då blir jag ensam. Sen kommer alla dom efter ett tag, det känns jobbigt. För jag var den som alltid fanns där för dom. En tjej i gänget var utfryst på sin gamla skola, så jag hjälpte henne, allt som jag gjort har jag gjort för henne. Hon är mitt allt och hon säger att jag är hennes allt, men hon visar det verkligen inte, fyfan jag känner mig så jävla utanför. Nu på sportlovet ska hon och min andra kompis i det gänget åka på skidresa. Det hade dock jag och hon den andra planerat för jätte länge sen, men nej då ska hon ta med sig nån annan. Vill verkligen inte leva, har inget att leva för längre. Vad ska jag göra?
Svar
Hej och tack för att du hör av dig till oss igen!
Du skriver att du har ett tjejgäng på skolan och att du framförallt har en kompis i gänget som du ställt upp för tidigare när hon har varit utanför. Men nu känner du dig utanför, och då finns inte hon där för dig på samma sätt. Till exempel ska den vännen åka på en skidresa tillsammans med en av de andra, även om ni pratat om att göra detta tillsammans. Detta gör förstås att du känner dig utfryst.
Det är en jättejobbig känsla att inte vara en del av gruppen och ofta är det flera mindre situationer, som du skriver, att de inte följer med dig till en lektion eller liknande, som gör att en reagerar starkt och inte känner sig prioriterad.
En fråga som är viktig: Är detta vänner som du bryr dig om och har roligt med? Ibland kan en vilja tillhöra ett gäng för att det är tryggt att veta att de alltid finns där men det är också viktigt att ni respekterar varandra och tar hand om varandra. Annars är det inte en vänskap som får dig att må bra, vilket du ju inte gör just nu.
Har du försökt prata med denna vän om hur du känner? Det kan kännas svårt men det är också det som kan hjälpa er att förstå varandra. Då får hon svara på varför hon inte har funnits där för dig. Kanske kan detta hjälpa er att komma närmare varandra, om ni vågar vara ärliga med varandra? Ifall du inte vill prata med henne, finns det någon annan du kan prata med; någon annan vän eller kanske kuratorn på skolan? Det kan vara skönt att lufta sina tankar och få någon annans perspektiv på situationen, då är du inte längre ensam med dina känslor.
Hoppas att svaret var till hjälp, ta hand om dig, du är viktig!
/Tjejjouren.se
