Hej , jag har en vän som brukar fråga om jag vill gå med henne någonstans säger hon: för ingen annan kunde komma med. Då känner jag mig som en vän som hon bara vill vara med när ingen annan kan. Min mamma säger att jag är för osocial och skulle säga ja men jag sade nej för jag vill inte bara vara det sista valet. Vad ska jag föra för min mamma säger att jag alltid ska säga ja för jag inte är ute med kompisar ofta men jag tycker om att vara ensam eller med mina systrar. Skulle verkligen hjäpa om jag skulle få ett svar !
Svar
Hej där, vad bra att du skriver till oss på Tjejjouren.se! Du berättar att du har en vän som brukar fråga dig om du vill gå med henne någonstans, och då även brukar säga "för att ingen annan kunde komma med". Du beskriver även att din mamma tycker att du är osocial och att du borde tacka ja när du har vänner som bjuder ut dig, fast att du själv tycker om att vara ensam eller med dina systsrar. Vad du undrar är hur du ska göra i den här situationen.
Först och främst vill jag säga att jag förstår att du i situationen med din vän som du nämner, upplever att du blir sista valet. Sättet du beskriver att hon uttrycker sig på när hon bjuder ut dig, är inte riktigt okej då jag förstår det som att hon hellre hade velat umgås med någon annan. Jag tycker att det är starkt av dig att stå på dig om du själv inte tycker att det känns rätt när hon gör på det här sättet. Den här vännen borde ju se ditt värde och inte ta dig som ett sista alternativ.
Där tänker jag att det kan vara bra att förklara både för din vän och för din mamma om just varför du säger nej till att gå ut. Din vän behöver få veta att hon får dig att känna som om du vore en sista utväg när ingen annan av hennes kompisar kan följa med henne ut. Vad gäller din mamma så tänker jag att du kanske kan förklara för henne att du först och främst känner dig något bortprioriterad av dina vänner som endats hör av sig till dig när de inte har andra alternativ. Sen tänker jag också att det kan vara viktigt att förklara för din mamma att du i övrigt faktiskt trivs i att vara ensam eller att umgås med dina systrar, och att gå ut med kompisar kanske inte är något som du alltid har lust till (om det är så du själv känner?
Jag tänker att det faktiskt inte är något fel i att vara något av en ensamvarg och att en alltid inte vill vara med en massa kompisar. Det kan vara rätt skönt att få vara själv ibland, och skulle du kanske förklara för din mamma om hur du känner kring ensamhet så kanske hon förstår dig bättre. Hon kanske oroar sig för att du på något sätt är utanför eller har problem med vänner, men skulle hon få en förklaring från dig om varför du inte är med dina vänner så mycket så finns det en möjlighet att hon skulle förstått det hela lite mer.
Jag hoppas att du fått svar på dina frågor och funderingar, annars får du gärna skriva till oss igen.
/ Tjejjouren.se
