Hej! Er sida har hjälpt mig och andra väldigt mycket! Jag är 12 och går i 6. När jag gick typ i 4 började jag av någon anledning vara rädd för att andra skulle tycka jag var tråkig. Jag kunde knappt gå med nån själv tre meter utan att vara orolig för jobbig tystnad. Jag kunde vara med mina två bästisar avspänd som jag kännt typ sedan dagis. Det var så himla jobbigt att vara och leka med någon annan än dem. Jag tänkte att vi inte skulle hitta på nått att göra, att det skulle bli tyst och att jag skulle vara så himla tråkig. Nu två år senare, har min lilla "fobi" minskat mycket. Jag har varit och ringt andra. Det är ganska jobbigt, men det blir pyttelite enklare för varje gång. Men det är fortfarande skitjobbigt. När jag var liten gillade jag att leka med andra, nu är jag hellre för mig själv. Efter skolan varje dag leker jag med kompisar. Men det är mina bästisar som jag kan vara med och slappna av som alltid är med efter skolan. Sedan är vi och två andra tjejer lite närmare vänner än de andra. Jag har ringt dem någon gång, men det är ändå skitjobbigt. Att bli nervös och nästan få ångest och tro att vi bara ska ha tråkigt och att de ska tycka jag är tråkig och det ska bli så himla jävla tyst. Jag är påväg bort från problemen mer och mer för varje gång. Men det är ändå så jävla skitjobbigt. Mina föräldar undrar varför jag knappt ringer någon förutom mina bästa kompisar känns det som. Jag har pratat med mamma om mitt problem. Hon stöttar mig och så, men hon förstår ändå inte riktigt. Eller ja, jag har tagit upp det med henne typ tre gånger...Vad har ni för tips om hur jag kan göra. Var skönt att skriva av mig lite, hoppas frågan inte blev alltför lång!
" height="1" width="1">Svar:
Hej!
Vad bra att du skriver till oss med din fråga.
Du beskriver att du sedan fjärde klass har känt dig rädd och orolig för att upplevas som tråkig inför andra. Du skriver att du känner dig trygg och kan slappna av med dina bästisar som du känt sedan dagis men att du tycker att det är jobbigt att ta kontakt med andra och att det ger dig ångest. Du har kontaktat andra för att umgås och prata och menar att det blir lättare för varje gång, att din "fobi" minskar men att du fortfarande tycker att det är jobbigt. Du har pratat med din mamma och hon stöttar dig men du känner att hon inte riktigt förstår dig. Du vill nu ha tips på hur du kan hantera din rädsla att vara tråkig inför andra.
Det är jättebra att du själv kan formulera hur du känner kring din rädsla över att vara tråkig och hur rädslan hindrar dig i vardagen för då har du redan kommit en bit på vägen. Det är lättare sagt än gjort att sluta tänka på vad andra tycker men det är stort av dig att du har tagit tag i din rädsla och ringt andra än dina kompisar och umgåtts med dem fast det har känts jobbigt. Att ta tag i sin rädsla kan hindra negativa spiraler som gör rädslan värre. I vilka situationer känns det lättare att ta kontakt med andra? Ett tips är att det kan vara lättare att komma ur sin rädsla när man gör något som man själv tycker är kul och intressant. Finns det något som du tycker är extra kul eller intressant som skulle göra det lättare att umgås med andra?
Det är viktigt att du försöker stärka dig själv som du beskriver att du gör och inte ställer för höga krav på dig själv då det kan få din rädsla att bli större och bidra till att du drar dig för att ta kontakt med andra ännu mer. Du förklarar att du känner dig trygg med dina bästisar. Ibland kan samtal och umgänge med andra vara enklare om du är i en trygg miljö med människor du kan vara dig själv med. Kanske kan du och dina bästisar umgås med andra tillsammans tills du känner dig trygg att umgås med dem själv? Är det något som du skulle känna dig bekväm med? Det kan också hjälpa att prata med någon om din rädsla till exempel en kurator på skolan eller någon som du litar på. Exempelvis kan ni öva på de saker som känns jobbiga och träna på att slappna av. Du skriver att du har försökt prata med din mamma och att hon stöttar dig men att hon inte riktigt förstår. Finns det någon annan som du tror skulle förstå dina känslor bättre och som du skulle kunna prata med? Ibland kan det kännas svårt att prata om sina känslor och vad som händer i en men du har redan tagit ett jättestort och viktigt steg i att skriva hit, jättebra gjort!
Kurator finns också på ungdomsmottagningar, din närmsta hittar du på www.umo.se. Du skulle också kunna kontakta din lokala tjejjour för att få stöd i hur du känner, där kan du chatta med jourtjejer eller samtala via telefon. Din närmsta tjejjour hittar du på www.tjejjouren.se.
Hoppas du har fått svar på dina frågor, och du är varmt välkommen att kontakta oss igen!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
