Jag är orolig för 2 av mina vänner.Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara varför jag är orolig för min första vän men kort sagt. Det finns en risk att när hon blir några år äldre så finns det risk att hennes släkt kommer bestämma vem hon ska gifta sig med. Alltså, det finns en risk att hon blir bort gift. Grejen är att vi, av nån anledning inom gänget började diskutera religion och kom in på ämnet om att bli bort gift. Då berättade hon att hennes släktingar sa saker som "När du blir äldre ska vi hitta en man som du ska gifta dig med." till henne. Jag blev ju genast orolig och sa att det inprecip innebar att dom sa att dom skulle bestämma vem hon skulle gifta sig med, vilket är olagligt i Sverige. Däremot fick jag motprotester från några andra som sa att "Dom får väll göra så om dom vill" och "det tillhör ju religionen". (Dom menade nog inte att vår vän borde bli bort gift, utan snarare bort giftning i allmänhet. Dessutom kommer jag nog inte få veta så mycket mer, då vi inte är riktigt bästa vänner utan typ allmänt vänner. Och... Jag vet inte. Bör jag vara orolig? Den andra vännen är jag orolig gällande att hennes styv pappa är väldigt hotfull och typ elak mot henne. Hon berättar ofta att hon hatar honom. Vid tillfällen jag har varit hemma hos henne har jag märkt det. En gång tex, så bråkade dom gällande nått om datorn eller så då han sa "Jag ska ge dig en jävla smäll." och en annan gång så hade hon öppnat ett brev som gällde henne, men som även innehöll ett papper som förmyndaren skulle skriva på. Då han märkt att hon öppnat brevet kom han in i hennes rum där vi var och började skrika på henne och säga att hon fan inte skulle lägga sig i det och att han skulle lära henne att hon inte skulle öppna sånna brev.(Alla exempel är inte exakta ord för ord, det är typ vad jag minns)
Svar
Hej Livia! Vad trevligt att du skriver till oss på Tjejjouren.se.
Du beskriver att du känner oro för dina kompisar, och om jag förstått det rätt så undrar du om det är något du borde oroa dig över. Utifrån det du berättar kan jag förstå att du känner oro eftersom dina vänner inte blir rättvist behandlade.
Först berättar du om din kompis som du är oroad för eftersom hon i framtiden kanske blir bortgift. Utifrån det du berättat så förstår jag att du redan för henne sagt att bortgifte är olagligt. Du möttes då av motprotester från några andra som hade andra åsikter än din. Det verkar som att detta är något du tänkt på även om du säger att ni inte är så nära vänner utan allmänna vänner. Men om du känner oro över om detta kan hända din kompis kanske du ska prata med henne om det när ni är själva. Då kan du exempelvis berätta för henne att du känner dig oroad över att hon kanske blir bortgift när hon blir äldre och kanske du också kan förklara varför du känner oro. Det kanske då blir lättare för din vän och för dig att prata om saken när ni är själva, och då kan du kanske säga det på ett ödmjukt sätt så att hon förstår att du oroar dig för att du bryr dig.
Din andra vän beskriver du har en styvpappa som du upplevt är hotfull och elak mot henne. Har ni tillsammans någonsin pratat om det här? Då menar jag om ni pratat om när han exempelvis kom in i hennes rum där ni satt och skrek på henne för att hon öppnat brevet. Det kanske finns möjlighet för dig att också prata med den här vännen om den oro du känner för henne, och utifrån det du beskriver finns det en stor risk att din kompis inte mår så bra och att du kanske kan visa stöd genom att du berättar och att du känner dig orolig. Det är viktigt för både dig och din vän att veta att det inte är okej att hon blir behandlad så av sin styvpappa och att hjälp finns att få.
Sen vill jag även informera dig om att du kan vända dig till någon i din närhet som du känner förtroende för, för att prata om den oro du känner. Du kan exempelvis vända dig till din skolkurator, lärare, ungdomsmottagningen eller någon annan vuxen du litar på i din omgivning. Det kan vara bra om du känner att du inte kanske vill eller kan prata med dina två kompisar om det, så att du inte går och bär på oron själv. Men det är inget fel med att du känner oro, det verkar som att du är en omtänksam vän som vill dina vänner väl.
Jag hoppas att du fick svar på dina funderingar och om du har några fler frågor eller funderingar så får du gärna höra av dig igen.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
