Hej. Jag är en tjej på 25 och jag känner mig villsen. Jag växte upp som enda barn med en ensamstående mamma och i princip under hela min uppväxt hade vi sex ihop och ibland även med hennes pojkvänner. Jag var aldrig rädd eller kände mig tvingad eftersom jag alltid fick uppskattning, istället kunde jag känna mig duktig. Senare under tonåren eskalerade det och jag började annonsera på nätet och sälja sex till främmande personer; ofta uppmuntrad av min mamma som också prostituerade sig.Jag hade haft flera relationer med tjejer i min ålder och äldre som alla var jättefina personer, men jag gjorde alltid slut efter någon månad för jag kunde inte sluta tänka på min mamma och sen några år bor jag hemma igen och vi lever i princip tillsammans som ett par. Vi delar på räkningarna, har ett aktivt sexliv och åker på semester tillsammans. Jag vet att det inte är normalt eller socialt accepterat men jag känner ingen skam utan trivs, men jag har aldrig berättat om det här för någon och jag vill gärna höra er åsikt.
Svar
Hej Sandra!
Du skriver själv att du aldrig har berättat det här för någon och därför är det väldigt starkt av dig att du hör av dig till oss!
Du undrar även över våran åsikt om att du har en sexuell relation till din mamma. Jag får en massa tankar när jag läser ditt mail och ska försöka att sätta ord på dem.
Det du berättar, att du under din uppväxt har "haft sex" med din mamma och hennes partners, räknas som grova sexuella övergrepp emot dig, även om du, som du skriver, själv inte kände dig tvingad eller rädd. Det är alltid olagligt att ha sex med någon som är under 15 och även att ha sex med sitt barn, oavsett ålder.
Det är på inget sätt ditt fel att det har hänt och de här lagarna är till för att skydda barn. Även i det fallet du beskriver där du har prostituerad dig ligger inte ansvaret hos dig, utan hos dem som har köpt sex och din mamma som uppmuntrade dig till det.
Du skriver att du alltid fick uppskattning och kände dig duktig när din mamma och hennes pojkvänner hade sex med dig. Oftast betyder det mycket för ett barn att känna sig uppskattat av sina föräldrar. Man har som barn ett stort behov av att bli sedd och bekräftad och det i sig är något naturligt. De vuxna har alltid ett övertag speciellt om det är så att man har en nära relation, det vill säga att man är förälder eller syskon. När man är med om ett övergrepp behöver det inte heller alltid kännas hotfullt eller göra ont, men det betyder inte att det är ett mindre brott att göra så här som din mamma har gjort emot dig.
Jag kan förstå att det känns jobbigt för dig att höra det, eftersom ni står varandra nära, men din mamma har utsatt dig för grova brott och jag förstår om du känner dig vilsen.
Vad det gäller situationen idag så är det inte heller förvånandsvärt att du känner som du gör eftersom de här övergreppen har varit någonting vardagligt under din uppväxt och därmed normaliserats för dig. För att du ska kunna leva ett bra liv i framtiden tänker jag att det är oerhört viktigt att du får en samtalskontakt som du kan berätta för hur du liv ser ut idag. Där kan du få hjälp att sätta ord på de här övergreppen och hitta dig själv igen. Vad tror du om det?
För att få en samtalskontakt kan du söka via vårdcentralen, vuxenpsykiatrin eller privata alternativ.
En en gång, det är oerhört modigt av dig att skriva till oss och berätta din historia. Jag hoppas du hittar rätt stöd på vägen! Annars får du gärna höra av dig igen.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
