Hej ALICE! Är en tjej på 13 år och jag undrar hur jag ska sluta. Jag bara började först få en massa tankar om att skada mig själv (från mobbning, utstötthet, osv.) så en dag bara drog jag fram kniven och skar mig. Det gjorde ont. Men jag skar mig inte så djupt att det blödde (det blev ett ärr av det). Jag blev påkommen och började gå till en psykolog (mammas förslag). Bara tanken av att jag ens behövde gå dit gjorde mig deprimerad. Jag minns när min pojkvän gjorde slut för ett år sen. Jag bara tyckte att det var nog. Tomheten hade spridit sig för långt. Jag började drömma om döden. Under drömmarna brukade jag se mig själv hänga i ett rep runt halsen ifrån en lampa med ett leende. Det läskiga var att det inte skrämde mig alls. Jag lyckades hålla borta tankarna ett tag men nu har de kommit tillbaka. Jag vet inte vad jag ska göra. För en vecka sedan var jag så desperat att få slut på allt så under skoltid sprang jag in på toaletten, drog bort mitt skosnöre och knöt fast det runt min hals. Jag skulle precis ta slut på allt när min kompis knackade på dörren och undrade om allt var ok.. Jag kunde fan inte göra det. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte prata om det för någon. Men nu har det gått så långt att jag börjat skriva dikter om krig och död. Och jag har kommit tillbaka till skärandet (nu blöder det). Jag vet inte vad jag ska göra. Ni kanske tror att jag är galen, men jag behöver någon att prata med, bara släppa ut allt till.Tack om ni läste.
Svar: Hej och tack för att du skrev till oss!
Det är väldigt bra att du delar med dig av dina tankar till oss, det är viktigt att låta andra få veta hur man mår och känner, du ska aldrig behöva bära på något som känns tungt alldeles själv.
Utifrån det du skriver låter det som att du har det väldigt tungt just nu. <3 Jag förstår verkligen att mobbing och utstötthet påverkar mycket. Mobbare kan få en att känna sig helt värdelös och få en att känna att ingen tycker om en. Men det är verkligen inte sant. Det är något du behöver påminna dig om varje dag, att det är inte alls sant. Jag vet inte av vilken anledning de har bestämt sig för att mobba dig, men hur som helst ligger felet inte hos dig - det ligger hos dem. Att någon annan ska få dig att må så här dåligt är fruktansvärt, och även om det känns som att situationen aldrig kommer att bli bättre vill jag att du ska veta att den kommer bli det, så försök att hålla ut! Det finns personer som bryr sig om dig, både i din närhet och här på ALICE eller i andra organisationer - du är aldrig ensam. Och i framtiden kommer du att befinna dig i miljöer där dina mobbare inte längre finns, och kommer säkert att trivas mycket bättre och vara glad att leva.
Att skada sig är något en del personer gör när de mår psykiskt dåligt. Det kan kännas skönt att göra det istället för att må psykiskt dåligt och för att få bort alla jobbiga tankar ett tag. Men det är ingen lösning på de problem du har och får inte de tankar du har just nu att försvinna. Dessutom gör det ju att di kropp också skadas fysiskt, och det är viktigt att din kropp är frisk och mår bra, särskilt när du mår dåligt psykiskt. Att må psykiskt dåligt under en längre period är jobbigt och det är viktigt att söka hjälp, för det är ingen som klarar av att ta sig ur det alldeles ensam. Att din mamma vet om hur du mår är jättebra, och vad bra att hon fixat en psykolog till dig! Även om det känns jobbigt, så försök att inte låta det tynga ner dig. En psykolog är till för att hjälpa dig på samma sätt som en läkare finns till för dig när du har blivit sjuk, och vågar du berätta det du känner och tänker kan din psykolog ge dig verktyg för att bli av med tankarna.
Du är verkligen inte konstig på grund av de tankar du har. När man går igenom en jobbig period så händer det mycket i hjärnan. Både tankar och drömmar finns till för att bearbeta det som hänt. Men kom ihåg att alla tankar eller drömmar inte behöver vara sanna. När de går runt och runt i våra hjärnor kan det ibland bli lite för mycket. Det är alltså normalt att du drömmer exempelvis om döden på grund av att din hjärna bearbetar allt som hänt dig, men kom ihåg att det kanske inte är ditt "riktiga jag" som talar i drömmen. Det är bara tankar som måste få komma ut, men de behöver inte gå i uppfyllelse eller vara ett bra val att följa för det.
Kom ihåg att det finns många andra som känner liknande saker som du gör just nu. Du är inte ensam i att må såhär just nu. Men det finns också andra som har mått såhär och som nu mår jättebra och är glada och tacksamma över livet. Det kommer du också vara en dag! :) <3 Försök att ändra på det som gör att du mår dåligt, även om det kan kännas svårt eller tar lång tid. Gör saker som du blir glad av, fortsätt att kämpa på.
Skriv gärna mer till oss om du känner att du behöver någon att berätta för. Vi finns alltid här och lyssnar. <3 Jag vill tipsa dig om våran podcast som kanske kan hjälpa dig lite. Där har vi exempelvis pratat om ångest, och har nyligen spelat in ett avsnitt där vi pratar om självmordstankar som släpps snart, jag tänker att det kanske kan hjälpa dig lite.
Du är värdefull och förtjänar att leva, så försök att hålla hoppet uppe för din situation kommer inte att se ut så här hela livet.
Kram från ALICE <3
