Vet inte om det här är rätt sida att skriva av mig på riktigt. Men är det någon som känner som mig, att man bara sitter där i ett rum kolsvart och bara stirrar ut i tomma intet och känner andetag efter andetag hur jobbigt och tungt det blir och andas. Känner sig helt jävla ensam som ingen förstår än. Och den där jävla klumpen i magen och att man spänner ansiktet som in i helvte för att inte gråta. Att känna hur hela kroppen blir förlamad livlös. Att det är mitt fel allt är mitt fel. Om Jag äter har jag 2 val spy eller göra nya ärr. Jag måste straffa mig på nåt sätt. Och just nu har jag ett nytt straff eller straff och straff, ett nytt mål mina cigaretter ska bli min frukost lunch och middag.
Hej och tack för ditt meddelande!
Vad fint skrivet! <3 Jag tror att många av oss känner igen sig i det du skriver, både vi som jobbar här på ALICE och andra tjejer som kommer till hemsidan för att läsa, chatta eller lyssna på podden.
Läs gärna mer om självskadebeteende i bloggen, vår instagram eller i tjejguiden. Logga gärna in i chatten någon dag så kan vi prata mer om känslor och självskadebeteende, det är viktigt att få ventliera sig, skriva av sig och känna att någon lyssnar.
Kram <3
