Hej! jag är 13 år och jag har skärt och bränt mig själv ända sen november och jag undrar vad som kommer att hända ifall man verkligen vill sluta och bestämmer sig gör att söka hjälp tex. träffa en terapist. Och det skulle gärna vara en stor hjälp om ni har några tips om hur man ska berätta för sina föräldrar att man skadar sig och har en ätstörning?
Svar
Hej och tack för ditt mejl! Du berättar att du skadar dig själv men nu vill ta hjälp av en terapeut. Du undrar också hur du ska kunna berätta för dina föräldrar att du skadar dig och har en ätstörning. Du ställer en massa bra frågor, och jag tycker det låter så klokt och modigt, och att du vill ta tag i de saker som känns svåra.
Ungdomsmottagningarna, och Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) ska ge stöd till barn och ungdomar. När man inte är så gammal kan det ibland vara skönt att få stöd i att ta hjälp tillsammans med sina föräldrar, men det beror ju också på vad ni har för relation? Annars kan du också ta kontakt själv med sin ungdomsmottagning. Här kan du söka efter din närmaste ungdomsmottagning där du bor: http://www.umo.se/Ungdomsmottagningar/
Du kan också ta kontakt med BUP via deras webb. Läs mer här: http://www.bup.nu/
Att skära sig, bränna sig och inte äta ordentligt skadar dig. Har du några tankar om hur det blev såhär för dig? Var det något speciellt som hände och som gjorde att det blev som det är just nu?
Funderar också på hur det ser ut runtomkring dig? Har du vänner eller något fritidsintresse som gör att du känner dig mer glad vissa stunder? Finns det möjlighet att utöka de här stunderna, eller att ta till andra metoder än att göra illa dig själv när du mår dåligt?
Det finns flera tjejjourer och ungdomsjourer i landet som hjälper unga tjejer med chattverksamhet tex. Tjejzonen är ett exempel där man kan få som en chattsyster, då har man mer regelbunden kontakt under en period. Kanske det skulle passa dig att ta kontakt då du behöver stöd i vissa stunder under veckan? Kolla in deras webb:http://www.tjejzonen.org/#!storasyster/c1865
Jag tror att du kan berätta så som du har gjort för oss för dina föräldar, ett annat sätt kan vara att skriva ett brev. Om ni har en hyfsat bra relation kanske man kan utgå ifrån att de blir ledsna att du mår dåligt men vill stötta dig i att börja må bättre och det kan vara väldigt skönt. Ibland blir föräldrar rädda när deras barn mår dåligt, och då kanske man blir lite arg som en första reaktion, innan man har tänkt igenom vad man har fått berättat för sig. Hur dina föräldrar kommer reagera vet bara du, men jag tycker att det är superbra att du berättar för dem. Du har rätt till stöd!
Tro på dig själv och att du har tagit ett viktigt steg genom att ta kontakt med oss. Vi finns här på din sida och du får gärna återkomma om du har fler frågor.
Ta hand om dig och våga tro på en fin sommar!
/Tjejjouren.se
