Hej! Jag är en tjej på 13 år. Snart 14. Jag har haft självskadebeteende enda sen jag var ungefär 11. Jag har skadat mej själv allvarligt förut och har behövt åka in till akuten. För ungefär en och en halv månad sen lämnade jag ifrån mej mina rakblad och sådant. Men jag har skärt mej i hemlighet enda sen dess. Jag vill inte inte berätta för någon jag känner för att då kommer det komma fram till socialtjänsten samt bup som jag träffar. Dom har tidigare sagt att dom ska flytta mej till ett familjehem, vilket jag var och är starkt negativ emot. Jag vet inte hur jag ska göra med hemligheten eftersom jag definitivt inte vill att Bup och socialtjänsten ska veta? Jag bara faller.. Jag försökte ta mitt liv i november 2011. Jag har varit sjukt deprimerad i snart ett halvt år. Jag har förlorat i stort sett ALLA mina vänner. Jag är helt ensam. Sen att jag inte litar på ngn. Vem har jag att prata med? Ingen. Socialfobi, ADD.Alla vill bara proppa i mej en massa medicin. Jag orkar inte med det. För medicinen fungerar inte ens. Vad ska jag göra med mitt liv när jag är rädd för förändringar. Jag vågar inte att göra ngt. För ångesten blir så brutalt stor. Det känns bara skönt att skriva ut och få ett svar! Livet är för jobbigt. Och det blir bara värre av alla psykologer och sådant. Vad ska göra när jag ligger nere på botten och lågan snart är slut?.....
Svar
Hej!
Det låter som om det har hänt mycket i ditt liv på senaste tiden och det är bra att du skriver till oss om det. Det är alltid tungt att bära på en hemlighet och då är det alltid bra att ha någon att prata med.
Det låter som om du vill sluta med att skära dig och då kan det vara bra att komma på en strategi. Kanske finns det något du kan göra istället för att skära dig, eller något du kan göra så fort du börjar tänka på att skära dig? Ett bra sätt kan vara att prata med någon. Du skriver att det inte finns någon du kan prata med, men du kan alltid kontakta en lokal tjejjour. På Tjejjouren.se's hemsida står det vilka jourer som har öppet när, och du kan söka efter en jour som finns nära dig. Du kan prata med tjejjourerna på chatt vilket kanske känns lättare. Andra som du kanske kan prata med är kuratorn i skolan eller på en Ungdomsmottagning? Där kan du prata om andra saker än självskadebeteendet om det som gör att de vill att du ska till ett familjehem, så får du i alla fall ur dig hur du känner och tänker om andra saker.
Kom ihåg att du också har rätt att vara med och bestämma kring vad som händer dig tillsammans med soc. Det är alltid bra att berätta för dem hur du vill ha det även om det inte alltid känns som att de fattar. Samma sak gäller din kontakt med BUP. Om du inte vill eller orkar prata med dem direkt kan du alltid skriva ner till dem hur du vill ha det så får du det ur dig och de vet vad du tycker och tänker om t.ex. mediciner. De ska ju göra det som är bäst för dig, och det är du som vet mest om det.
Du skriver att du försökte ta livet av dig i november. Hur känner du inför det nu? Känner du att du fortfarande inte vill leva? Om det är så, eller om du funderar på att ta ditt liv igen är det jätteviktigt att du pratar med någon om det. Hör i såfall av dig till en tjejjour eller nationella hjälplinjen (http://www.hjalplinjen.se/, 020-22 00 60). De ger bra stöd och pratar med människor som känner som du.
Hör gärna av dig till en tjejjour och prata mer över chatten eller i mail. Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
