Hej! Tidigare i mitt liv så skar jag mig, men jag slutade med de efter att min kille hade hjälpt mig. Men nu har jag börjat igen och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar inte berätta de för min kille och jag vill inte berätta det för nån annan och jag vill inte heller gå och prata med nån. Jag vet inte var jag ska ta vägen, hur ska jag bära mig åt?
Svar
Hej!
Tack för din fråga!
Att skära sig är ofta ett sätt att hantera ångest och att man mår dåligt psykiskt. För många kan det kännas "lättare" att ha ont fysiskt än psykiskt, det upplevs som mer påtagligt och mer hanterbart än den psykiska smärtan. Skadorna är oftast till en början inte livshotande eller så allvarliga i sig, men det är lätt att man hamnar i en negativ spiral där man måste skada sig mer och mer för att dämpa ångesten och för många leder det så småningom till allvarliga självmordstankar.
Du beskriver att du tidigare i ditt liv skurit dig och att du lyckats sluta med hjälp av din kille, men att du nu börjat igen. I vilka situationer det är du känner impulsen att skära dig - vad det är som händer och vad känner du i dessa situationer? Är det något som triggar dig som du kan undvika? Finns det något annat sätt att hantera dessa känslor? Hur gjorde du när du lyckades sluta första gången?
Jag tycker att det starkt och modigt av dig att skriva hit och berätta att du skär dig, det visar att du tar dina problem på allvar. Ofta är det tyvärr så att man skäms för att man skadar sig själv, vilket gör att man försöker hålla det hemligt för omgivningen. Du skriver att du inte vill tala om för din kille att du börjat skära dig igen, och att du heller inte vill prata med någon annan. Jag tror dock att det är nödvändigt du försöker hitta någon du skulle kunna berätta för, och som kan stötta dig att få rätt hjälp. Ibland kan det kännas lättare att börja med att berätta för någon som inte står en så nära, finns det någon sådan person runt dig som du skulle kunna tänka dig att prata med? Det finns också kuratorer på till exempel ungdomsmottagningen eller vårdcentralen dit man kan vända sig. Ibland kan det också kännas bra att få vara helt anonym till en början, på Tjejjouren.se under fliken "Kontakta en jour" finns det kontaktuppgifter till olika jourer dit man kan vända sig både via telefon, mail och chatt.
Du kan också läsa mer om självskadebeteende och hur man kan få hjälp för detta i "Tjejguiden" på Tjejjouren.se.
Ta hand om dig och hör gärna av dig igen om du känner att du behöver det!
// Tjejjouren.se
