Hej! Nu är det så att jag är sjukt blyg och det börjar kännas väldigt jobbigt. Jag vågar aldrig räcka upp handen i klassrummet och deltar väldigt sällan i diskussioner. Jag kan bli nervös när jag ska beställa någon mat jag aldrig har beställt förut, för det känns som om de som jobbar där ska typ tycka jag är konstig om jag uttalar saker fel m.m.Jag kan även bli nervös och tycka det är läskigt att gå fram till främlingar och prata med dem, te.x om jag ska fråga någonting... Om jag äter ute, så kan jag bli väldigt medveten om att folk sitter och tittar på mig när jag äter, och då måste jag anstränga mig för att "äta rätt", så att folk inte tittar på mig och jag kan absolut inte gå på offentliga toaletter, för jag tycker det är jätte läskigt och pinsamt...Det känns även som om människor tittar mer på mig än vad de kanske egentligen gör. Jag vet att människor tittar på mig, pg.a att jag går lite udda, men ibland känns det som om ALLA tittar på mig... Jag har läst lite om social fobi, och undrar om det kan vara social fobi, eller om jag bara är väldigt blyg? Vad kan man göra för att slippa så mycket av detta som möjligt? Tack!
Svar
Hej, vad bra att du vänder dig till oss med din fråga.
Du skriver att du är väldigt blyg och lider av det i flera olika sammanhang. Det är ganska vanligt att vara blyg och inte kunna hantera det riktigt, och det finns hjälp att få. Om jag förstår dig rätt har du varit blyg länge men nu börjat känna att du vill göra något åt det, stämmer det? Du skriver att det känns som att alla tittar på dig även om du vet att de inte gör det, och det är en känsla som många kan känna igen sig i, och det är tufft att känna så hela tiden. Du skriver att du sällan deltar i diskussioner, men hur känns det när du deltar? Händer det att du vågar "överraska" dig själv med att säga något i klassrummet? Hur känns det inuti då?
Det är jättebra att du själv kan formulera hur du känner kring din blyghet och vad det gör med dig och hur den hindrar dig, för då har du redan kommit en bit på vägen. Det är också bra att ta tag i sådana här saker så tidigt som möjligt, för att undvika negativa spiraler som gör blygheten och den sociala osäkerheten värre. Du undrar om det kan vara social fobi du har, eller om det rör sig om vanlig blyghet och det är svårt för mig att svara på, men oavsett vad har du rätt att få hjälp. Även om det du lider av inte har något särskilt namn eller är en diagnos, så påverkas du negativt av det. Har du en skolkurator på din skola? Är det en person du skulle kunna tänka dig att berätta hur du känner för? Det finns olika små knep man kan ta till när man känner sig blyg och osäker, som att alltid vara väl förberedd innan man ska göra något som är nytt för en, hur litet det än må vara (till exempel ha kollat in menyn innan man går till en restaurang för att veta vad man ska beställa, eller att göra små tankeövningar för att kunna koncentrera sig på annat än att folk stirrar på en). Men det kan också vara bra i längden att få prata om hur man känner och vad som händer i en, och det är kuratorer experter på. Det finns också kuratorer på Ungdomsmottagningen, om du hellre skulle vilja gå dit. Din närmsta hittar du på umo.se Hur skulle det kännas att prata med någon om dina känslor? Är man blyg kan det vara svårt att prata om hur man känner och vad som händer i en. Du har dock redan tagit ett jätteviktigt och stort steg genom att skriva hit om hur du känner och hur du tänker, det är jättebra gjort! Skulle du våga göra det muntligt också?
Du skulle också kunna vända dig till en lokal tjejjour om du vill få stöd i hur du känner, de flesta har chatt och en del kan man prata med i telefon. På startsidan här på tjejjouren.se hittar du den tjejjour som finns närmst där du bor.
Du får såklart också gärna höra av dig hit igen om du vill det!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
