Hej! Jag ska börja på en skola nu till hösten och jag vill verkligen inte gå där, jag har sagt de till mina föräldrar ända sedan de började prata om skolor men nu ska jag gå där iallafall och jag är lite rädd för o börja, vad ska jag göra? Hur kan jag tänka?mina föräldrar går inte att få att tänka om
Sen så känns det som om någon aldrig vill lyssna på mina problem, om jag tycker att jag ser konstig ut så får jag bara höra deras brister och mina djupare problem är de ingen som vill lyssna. Förut pratade jag med min syrra om sånthär men idag så ville jag prata med henne och hon bara kan du sluta prata om dina problem med mig? Dom är inte så svåra de är bara du... Och pappa blir nästan bara arg och tycker att jag ska vara glad för allt jag har istället och hoppa upp ur begravnings cermonin som han kallar det... Åh det är bara så jobbigt. Mina kompisar pratar jag med men inte om de här för de är nästan pinsamt och jag skämms. Förut pratade jag med mamma men efter ett tag så slutade jag och ja nu är de bara jobbigt om jag ska börja prata med henne. Jag har flyttat och så så nu känns det jobbigt när saker påminner mig om hur det brukade vara och de mår jag dåligt av.
Allt det här gör att jag blir stressad och får ångest och så studsar de sen lite på vikt och ånger över mat. I våras hade jag många tankar om mat och ångest och ett tag slutatde jag äta bröd och smör och jag drack två stora gLAS vatten före varje måltid osv. Sen försvann tankarna och nu när vardagen kommer kommer tankarna igen, jag kan liksom sitta och äta vanlig mat man behöver för att överleva och orka och ändå gå ångest!!!!
Sen en annan grej är också at jag inte kan kontrollera mig själv, jag kan bli sur och ledsen och otacksamm över minsta lilla grejj vilket är jätte jobbigt! Och så fort jag mått dåligt får jag ångest. Sen så ligger mitt själv förtroende i botten när jag ser tjejer i samma ålder som mig jag blir nästan lite rädd, jag hammnar typ i underläge av migsjälv och jag tycker jag är pinsam och skämms över mig själv:( De här blev väldigt långt men jag kände bara att jag var tvungen att skriva för tjejjouren ger mig alltid bra pepp och förstår u Hur jag käner, tack på förhand!
Svar
Hej!
Tack för ditt meddelande. Du skriver att du är orolig för att börja på en ny skola nu till hösten och att du inte vill gå där. Hur kom det sig att du blev inskriven på den skolan om du inte ville gå där? Jag antar att det var dina föräldrar som valde skola åt dig. Jag hoppas verkligen att din terminsstart har gått bra och att dina känslor inför skolan har förändrats. Annars råder jag dig till att försöka tänka positivt - kanske kan det vara roligt med nya miljöer och nya klasskompisar? Jag tror att det är viktigt att ha försöka ha en positiv inställning, den kan ta dig långt. Och om det nu verkligen inte skulle funka med skolan så får du sätta dig ner med dina föräldrar och ta ett ordentligt samtal med dem. Men försök att tänka positivt och vara öppen för den nya skolan, så ska det nog gå bra ska du se.
Du tycker att det känns som att ingen vill lyssna på dig. Jag är säker på att din familj bryr sig, kanske tycker de bara att det är jobbigt att prata om problem. Vissa människor har svårt att möta andra människors känslor - eller också har de bara fullt upp med sig själva för stunden. Försök att prata med din syster och din mamma igen vid ett annat tillfälle, så ska du nog se att det går bättre.
Hur kommer det sig att du inte pratar med dina vänner om dina problem? Är det för att ni inte är tillräckligt nära eller beror det på något annat? Om du skulle känna att du vill prata med någon, men inte tycker att du kan gå till din familj eller vänner, så kan du alltid vända dig till skolkuratorn eller chatta hos någon av våra tjejjourer. Här kan du hitta en lista jourernas öppettider.
Det låter som att du inte mår riktigt bra just nu och jag kan förstå varför, i och med flytten, skolan och att du känner dig ensam. Du ska bara veta att du inte är ensam och att du är bra som du är - du har ingenting att skämmas över. Försök att släppa din matångest och sluta jämföra dig själv med andra, för du är unik och inte lik någon annan. Och du förtjänar att må bra, precis som alla andra.
Hör gärna av dig till oss igen, och ta hand om dig!
// Tjejjouren.se
