Tanja!

Hej. Jag är en tjej på 18 år som behöver någon att prata med, eller åtminstone få skriva av mig lite. Jag är orolig hela tiden, för vad som kommer hända och vad alla tycker om mig. I hela mitt liv har jag fått höra att jag inte duger som jag är, att jag är dålig på de jag gör och att jag aldrig gör någonting rätt. Jag gör hela tiden allting för alla andra och har helt glömt bort mig själv under dom 3 senaste åren. Jag gör ingenting för mig själv längre, trots de säger alla att jag är en egoist. Sånt jag tyckte om att göra är inte roligt längre. Jag har knappt några vänner kvar, en efter en sviker dom mig. Har några vänner som jag vet att jag kan lita på men de känns som att jag bara är en belastning för dom. Jag träffar dom inte så ofta, bara en av dom bor här jag bor och hon har mycket jobb och andra vänner så hon hinner inte med mig. Jag känner mig bortglömd och osedd. Inte bara av mina "vänner" utan även av min familj och släkt. Jag har aldrig känt att jag passar in, jag är den alla klagar på, säger dåliga saker om ochsåvidare. En sak som jag ofta får kommentarer om är att jag är oskuld. Dom tycker det är skamligt och dom retar mig hela tiden. Jag vet inte vad jag ska göra för att dom ska sluta! Dom får mig att tvivla på mig själv. Dom får mig att undra varför ingen vill ha mig. Jag har haft flera pojkvänner men aldrig haft sex. Just nu har jag ingen pojkvän och jag längtar så mycket efter kärlek!! Jag kanske ska förklara min situation, jag går inte i skolan. Har inte gått i skolan sen jag slutade nian -08 och har inget jobb. Vet inte vart jag ska träffa nya människor. Jag går ut på krogen men de är ingen kille som kommer fram till mig... Jag vill känna att jag duger. Jag går hos psykolog och kurator i över ett år men de har inte hjälpt mig. VAD SKA JAG GÖRA?! Tack för att ni finns, kram.

Svar

Hej. Vad bra att du skriver till oss med din fråga, vi finns till för för att du ska kunna vända dig till oss och utan frågor från er som mailar vore vi ingenting. Det är fint att du vill vända dig till oss för att "skriva av dig", tack för det.

I ditt mail hittar jag många frågor, jag ska försöka besvara dem så gott jag kan, och om jag missar något eller missuppfattat något du skrivit så får du gärna höra av dig igen.

Först och främst skriver du att du är mycket ensam, du går inte i skolan, har inget jobb, känner dig övergiven av vänner och familj och har en känsla av att de vänner du har kvar mest ser dig som en belastning. Varför tror du att du är en belastning för dina vänner, har någon sagt det till dig? Har du haft de här tankarna länge? Är det de här sakerna du pratar om hos din psykolog och terapeut?

Du nämner att du i hela ditt liv fått höra att du inte duger som du är, och att få höra sådana saker om sig själv under en lång tid kan göra att man börjar tro på det själv till slut. Vad är det som gör att folk i din närhet får dig att känna så? Har du provat att fråga de som klagar och skäller på dig varför de gör som de gör? Om det har varit såhär i flera år, så kan det blivit en vana för dem, som de inte ens tänker på att de gör. Om det är dina vänner så vill de ju antagligen inte att du ska vara ledsen, kanske har de inte förstått att du blir ledsen av deras kommentarer. Vad tror du?

Du skriver att du är rädd för vad folk tycker om dig. Ibland kan det kännas viktigt vad andra tycker om en, och det är klart att man inte vill att andra ska tycka en massa saker om en, särskilt om det är sådan man själv inte håller med om. Men, det allra viktigaste är vad man själv tycker. Om du är stark och medveten om att du duger som du är, så spelar det inte så himla stor roll vad andra säger.

Du nämner också att du oroar dig över vad som ska hända med dig. Kan du förklara lite mer vad du oroar dig över? Vad vill du själv ska hända? Hur vill du själv att livet ska vara?

Du skriver att dina nära ofta retar dig och skambelägger dig för att du är oskuld. Du vet säkert att det är väldigt olika när man blir av med oskulden, och oavsett när man har sex första gången så ska det vara för att man själv vill det och är redo. Ingen annan har rätt att tala om för dig att det är skamligt att du inte haft sex. Det är du som bestämmer när du är redo!

Du säger att du gärna vill ha en kärleksrelation, att du haft pojkvänner men inte har någon just nu. Varför är det viktigt för dig att ha en pojkvän? Vad är det som skulle förändras i ditt liv om du hade en pojkvän? Du skriver att när du är ute på krogen är det ingen kille som kommer fram till dig och pratar. Jag vet att det kan vara svårt att ta första steget, men om du ser någon på krogen som DU vill prata med, testa att gå fram och börja prata med personen i fråga. Om du vågar en gång så är det lättare nästa gång, och nästa. Du kanske inte träffar en pojkvän på krogen, men du blir modigare och får möjlighet att ändra din självbild- bli den som börjar prata med nya människor istället för att vänta på att de ska börja prata med dig. Att träffa nya människor som man vill bygga en relation med (vänskap eller kärlek) kan vara svårt i en krogmiljö, men det kan vara en bra start för att våga börja ta kontakt.

Du skriver att du inte vet vad du ska göra för att träffa nya människor, och det kan vara svårt när man är i en situation som du är i, utan skola och jobb. Men det är inte omöjligt! Hur fungerar det där du bor- finns det möjligheter att börja på en kurs, gå med i en studiecirkel eller börja träna något nytt? Kanske kan du gå med i någon förening eller engagera dig i något ideellt arbete? Fundera på om det finns något nytt du kan börja med, som du inte gjort innan, eller som du kanske gjort för länge sedan men slutat med av någon anledning. Du skriver att du inte tycker någonting är roligt längre, då är det jättebra att försöka testa lite nya saker i livet, har du tur hittar du någonting som känner passar dig bra och du träffar nya människor på köpet. Vad tror du om det, kan det vara värt ett försök?

Kom ihåg att du ALLTID duger precis som du är, och det första steget är förmå dig själv att tycka att du duger. Du är bra och förtjänar att må bra!

Hör gärna av dig igen om du vill det, om du behöver skriva av dig igen eller vill bolla tankar.

Ta hand om dig! /Tjejjouren.se