hej tjejjouren. den här sommaren har jag flyttat ifrån mitt gamla hem. -åkte iväg på sommarlovet till några jag känner (trodde att jag skulle få komma hem igen men nej..) -hade det jätte skönt på sommarlovet -fick reda på en vecka innan skolan skulle börja att jag inte fick komma tillbaks ''hem'' där jag bodde förut -höll på och fajtades med socialen skitlänge och har fortfarande inte fått hämta minna grejer (har liksom bara det som jag packade ner lite snabbt när det fortfarande var 25+ grader ute) men jag va ändå så smart att jag packade ner 2st tjocktröjor och dom lever jag i nu. så nu tycker väl alla i min nya skola att jag är skitäcklig pga att det ser ut som att jag aldrig byter tröjor:/ -började ny skola (är sveriges blygaste person så det va rätt scary) -hmm... dagarna gick och nu har jag faktiskt börjat fått lite vänner:) (är absolut INTE mobbad, har det faktiskt riktigt roligt)typ så va mitt sommarlov/skolstart, visste inte hur jag skulle uttrycka mej annars. men till frågorna nu då: börde inte jag kunna KRÄVA att få hämta mina saker? jag har typ inga kläder & det är fan dax att börja sätta på sig jacka + vantar osv snart ju? och jag har ju alla mina grejer där liksom... asså det är känslan, känslan av att någon annan kontrollerar MIN tillgång till MINA saker. har tex pengar där (mitt motto: ''den som spar han har'') så jag har rätt mycket. och min mamma har snott förut ifrån min plånbok.. och sen att jag inte kan packa upp mina grejer och ha mina saker omkring mej gör att jag blir ''stressad'' & att jag inte kan ta det lugnt och tänka ''fan asså, nu bor man VERKLIGEN här..:)'' kanske ska berätta lite om just mej så ni kan svara lite bättre på frågorna? :) vad vet ja.. men iallafall. jag är en tyst & blyg tjej född 95. jag växte upp med en gravt alkoholiserad pappa som misshandlade & våldtog mej. (bodde i husvagn) men har på senare år fått komma ifrån han pga av hjälp från polisen, socialen etc (dom vet inget om alla övergrepp, bara om hans farligt höga alkoholkomunsion) sen dess har jag bott hos min mamma och flyttat runt överallt pga av att hon har känt sig ''utstött'' från samhället (hon är en sådan som ringer runt till ALLT & ALLA och gnäller på precis ALLT jag gör, även till såna hon bara har träffat kanske 2-3 gånger) och även hon har misshandlat mej. inte från början men under kanske 4-5 års tid. absolut inget jämfört med vad pappa gjorde men ändå.. detta vet heller ingen om (har råkat sluddrat fram något i stil med ''asså morsan är fan heeelt sjuk i huvet, ba sparkas å slåss hela tiiden... *gråt*..'' när jag va VÄLDIGT onykter en gång framför min bästis, men har lyckats övertala henne att det bara var fyllesnack och jag hoppas att hon tror mej? :| men nu har man även flyttat ifrån mamma, som jag förövrigt tror har någon/några allvarliga psykiska sjukdomar. (det är inte bara jag som har sagt det, det är oerhört många faktiskt..) men orkar inte rabbla upp allt hon gör & har gjort det blir bara tjatigt. hmm.. vad ska jag berätta mer..? jo, ända sen jag började i min nya skola här så har jag börjat konsumera alkohol ganska mycket. jag gillar det, planerar inte att trappa ner och så.. lärde mej själv en läxa då jag druckit hela natten och tog några återställare i skolan det hela slutade med en minst sagt pinsam gympa lektion.. sen har jag även testat knark. usch va hemsk jag känner mej.. men jag ska absolut inte bli varken alkoholist eller knarkare.. knark va inget för mig, känns för riskabelt liksom. då dricker jag hellre. och juste! INNAN jag flyttade hade jag en ''ätstörning'' eller asså inte enligt mej själv men enligt folk omkring mej. jag VILLE få anorexia, jag VILLE bli sjukt/äckligt smal & jag VILLE få kommentarer om hur sjukligt smal jag var. men hann aldrig ''bli klar'' med det. (ätstörningen startade, jag rasade i vikt och blev GANSKA smal, jag hade börjat oroa skolledningen, socialen, bup, vänner etc, det förbannade sommarlovet kom, men jag blev glad för jag fick åka dit jag vill till en mycket speciel person som alltid har funnits, var tvungen att äta mer, började tappa räkningen på alla kalorier osv..and here we are, nu är jag ''frisk'' från något som jag aldrig hann insjukna i men aja).hoppas jag inte förvirrar alltför mycket (är rätt lost jag med) men hoppas att jag kan få svar såhär över nätet, snackar inte med soc, bup, vänner osv om mina problem. hatar att prata om mig själv. kram:)
Svar
Hej!
Tack för ditt mail och bra att du skriver till oss.
Det låter utifrån det du berättar att sommarlovet har varit skönt. Det låter också bra att du har träffat vänner i den nya skolan och du är handlingskraftig som vänder dig till oss. Det är väl alltid lite läskigt att börja ny skola, men man vänjer sig rätt snabbt. Det kan ju vara bra att ha nån att prata med och eftersom du är i ett nytt sammanhang så kolla in om det finns nån på skolan som du kan känna förtroende för och berätta om din situation.
När du berättar om ditt liv låter det som att det har hänt väldigt mycket och att du har varit med om många svåra saker. Och nu har du blivit tvingad att flytta från ditt gamla hem. Har du någon gång sökt dig till en tjejjour där du bor? På jouren kan du berätta om det våld och de övergrepp som du har blivit utsatt för under din uppväxt. Där kan du också träffa andra i liknande situation. Många jourer har också boende.
Det är väldigt bra att du inte blev sjuk i anorexia den gången du berättar om. Bra att du fick stöd och hjälp och att alla runt omkring reagerade. Bra att du står emot droger nu. Hur känner du inför att dricka alkohol? Du skriver att du konsumerar ganska mycket. Hur mycket handlar det om? Det är viktigt att du tar hand om dig.
På frågan om att du ska kunna kräva att få hämta dina saker och pengar så är svaret att det din rättighet att få tag på dina ägodelar. Vad ger de för anledning på socialen varför du inte får hämta dina saker? Du pratar om en speciell person som du har kännt i hela ditt liv. Det låter tryggt och skönt att ha en sån människa i sitt liv. Tror du att den personen kan hjälpa dig i denna situationen?
Ta väl hand om dig!
Tjejjouren.se
