Hej!
Jag har ett problem.. Förra året skulle vi välja vilket språk vi ville ha jag valde ett språk som ingen av mina kompisar tog för jag ville vara lite vågad och lära känna nya människor, men det var nog det värsta valet i mitt liv, första halvåret var jag ganska ensam, jag jobbade med en tjej fast det var alltid jag som frågade om vi skulle jobba och hon ville inte riktigt, sen lärde jag känna två nya tjejer där och älskade att gå på dom lektionerna men sen bytte en av dom tjejerna till en annan skola, så då jobbade jag kvar med den andra jag lärde känna fast hon verkade inte riktigt gilla mig utan var bara med mog för att hon inte kände någon annan, så sen började hon lära känna en annan tjej och en dag satte hon sig hos den tjejen och dissade mig totalt sa inte ens något till mig så nu sitter jag HELT ensam på en HEL bänkrad medans alla dom andra raderna är fulla och alla har redan någon dom känner där inne som dom alltid sitter med.. Känner mig så otroligt dömd och oönskad när jag går till den lektionen kan inte beskriva det med ord hur dåligt jag mår där och det är försent att byta, jag blir utfryst och det suger, vi måste alltid jobba två och två men alla har ju redan någon att jobba med och läraren säger inte till mig så får sitta där helt utstirrad och skrattad åt själv, ensam, ogillad, opopulär om inte någon är sjuk och jag måste jobba med dens partner men det är bara stelt för blir oftast bara killar som ogillar mig och suckar innan jag sätter mig hos dom.. Brukar gråta efter dom lektionerna och ha tårar i ögonen hela lektionern, har F i ämnat också eftersom jag inte kan jobba där, känner mig som en ensam loser där och det drar ner på mig självkänsla och självförtroende nått enormt det poppar upp i mitt huvud i alla glada stunder jag har ska gå på dendär lektionern i ett och ett halvt år till 3 gånger 3 timmar i veckan.. Vet inte hur mycket mer jag orkar och är väldigt tacksam för svar.
Svar
Hej!
Tack för att du hörde av dig med din fråga till oss på tjejjouren.
Du skriver att du förra året valde ett språk som ingen av dina kompisar valde för att du ville vara vågad och lära känna nya människor. Men att du känner att det var ett av de värsta valen i ditt liv. Jag vill börja med att säga att jag tycker du är modig som valde ett språk som ingen annan av dina kompisar gjorde. Du beskriver att du första halvåret kände dig ensam men att det sedan började 2 tjejer i klassen som du tyckte om att umgås med. Efter ett tag bytte den ena tjejen skola och den andra började arbeta med en annan tjej i klassen, och du känner att hon dissade dig. Det är förståeligt att du känner dig ledsen för att din vän bytte skola, har ni fortfarande någon kontakt?
Du skriver att du känner dig oönskad och dömd, och att du brukar gråta efter lektionerna. Att lektionerna får dig att känna dig som en ensam loser och att det drar ner din självkänsla. Det låter som att du har det jobbigt, och så ska du inte behöva känna. Du berättar att det är försent att byta klass, men kan du prata med någon lärare eller studievägledare om hur du har det och om det ändå är möjligt att få byta klass? Jag vill också säga att du är viktig och värdefull oavsett vad du presterar i skolan. Jag förstår att vänner är en viktig del av skolan och det är tråkigt att du känner att du inte har någon att umgås med i klassen. Kanske kan du berätta om detta för någon av dina vänner som inte läser samma språk, för att få stöttning?
Jag tänker också att läraren har ett ansvar att se till att alla i klassen får möjlighet att jobba på ett sätt som funkar för dem. Uppenbarligen funkar det inte att jobba två och två och då kan inte läraren bestämma att det är så ni ska göra. Skulle du kunna prata med läraren och berätta hur du känner? Du ska inte behöva må dåligt innan du ska gå på lektionen, och det är inte okej att läraren är delaktig i att du känner dig utanför på det här viset.
Du vet väl att du kan chatta eller ringa till oss på tjejjourerna? Du hittar din närmaste jour här http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour
Hör gärna av dig igen om det är något mer du funderar över eller om du vill berätta hur det går.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
