Hej, jag är en 13årig tjej. Jag behöver hjälp med att förlåta mig själv. Jag går i skolan med mina 3 bästa vänner. De är världens mest stöttande, älskande och underbara vänner man kan ha, speciellt sen jag nyligen kom ut som bi till dem. Men förra terminen började de lära känna en tjej som vi kan kalla för E. E och 2 av mina vänner började skämta på bekostnaden av/mobba en kille i klassen vi kan kalla G. Dem kallade honom äcklig osv när han var i närheten. G är väldigt självsäker och så som person (en av de i klassrummet som har svårt att låta andra prata, avbryter ibland en etc) så han verkade inte bry sig särskilt mycket, men jag tyckte ändå det var fel. Så till slut så pratade jag med 2 av de här vännerna och sa vad jag tyckte och dem förstod. Den här terminen har det slutat och jag har själv bett om ursäkt till killen för att jag inte stod upp för honom, samt försökt prata med honom mer, men han verkar inte vara intresserad av att vara vänner. Har fortfarande kvar mina vänner, men om det händer igen kommer jag stå upp för G.
Mitt problem är att jag inte kan förlåta mig själv för att inte ha stått upp för honom alla de gånger jag kunnat. Jag har väldigt lite självförtroende och självrespekt och efter detta känns det som jag inte förtjänar att må bra. Har till och med skadat mig själv enstaka gånger... Jag vill verkligen gå vidare, men jag har gett mig själv en "mobbar stämpel" och känner därför att jag inte förtjänar att vara glad igen. Tycker ni jag är en mobbare? Eller vad är skillnad på en 'bystander' och mobbare? För jag har aldrig deltagit av mobbandet, bara tillåtit det (vilket jag förstår är lika hemskt). G verkar ha kommit över det, men hur kan jag?
Svar
Hej!
Tack för att du hör av dig till oss!
Du skriver att två av dina vänner mobbade en kille i din klass och att du sa till dem att du tyckte att det inte var okej men att du har svårt att förlåta dig själv för att du inte sa något tidigare. Först och främst vill jag säga att jag tycker det är jättebra att du sa till dina vänner vad du tyckte! Du är jättemodig och stark, det är inte alla som hade vågat göra det. Det är inte lätt att varken stå upp för andra eller sig själv när en tycker att någon gör fel och jag tycker att du ska vara stolt över dig själv som gjorde det.
Du skriver att du tycker det är fel att du inte stod upp för honom tidigare, jag tänker att vi alla är människor och vi gör fel ibland. Det går inte att göra allt rätt precis alltid. Det viktiga är ju att vi ser vad vi har gjort fel och kan erkänna det för oss själva och på så vis försöka rätta till det, eller om det inte går, göra på ett annat sätt nästa gång. Vi gör alla fel ibland helt enkelt, det är mänskligt. Eftersom du stod upp mot dina vänner och sa till dem och bad om ursäkt till killen tycker jag verkligen att du har gjort rätt!
Du skriver också att du har lite självförtroende och självrespekt, men tänk att du trots det vågade stå upp mot dina vänner när du tyckte de gjorde fel, det är jättestarkt!
Det verkar som att du har stor insikt i dina handlingar och jag tycker inte att du är en mobbare. Du verkar vara en jättefin människa som bryr dig om andra och du förtjänar absolut att må bra!
Det kanske hade varit skönt att gå och prata med någon om vad du känner? Tillexempel en skolkurator eller på Ungdomsmottagningen, det kan vara skönt att prata av sig om sina känslor och tankar för att få ett annat perspektiv eller kunna släppa tankar som snurrar.
Hör gärna av dig igen om du vill!
Ta hand om dig och kom ihåg att du är modig och stark!
/Tjejjouren.se
