Anon

Hej
Jag är 17 år och jag är kär i en tjej som är 8 år äldre. hon är snäll snygg rolig och jag vill bara vara nära henne. Men det finns flera problem för utom ålderskillnaden mellan oss och att hon kanske inte äns gillar tjejer. Och det är att hon bor långt bort från mig. hennes vän är det anat problemet. Varje gång jag träffar henne så är hennes vän där. vilket gör så att jag har väldigt svårt att närma mig henne. Jag har kunnat varit ensam med henne en gång och det var kul men det var bara för en kort stund. Sen har det varit två gånger då jag hängt med henne utan den vännen som är i vägen för mig. Men då var vi med en annan av hennes vänner men hon är chill. Missförstå mig inte båda hennes vänner är jätte snälla det är bara att det är en av dom som alltid är ivägen för mig. Exempel den senaste gången jag skulle träffa henne. det var i slutet av sommaren Jag frågade om hon ville gå på marknaden med mig, då skrev hon att hon skulle gå med en av vännerna till henne (den som jag tycker är chill) för att ha någon att bo hos. men sa att hon inte hade något i mot att hänga med flera om jag ville hänga med dom två och det ville jag såklart. Jag var så peppad på att gå. sen två dagar innan skriver hon att det blir en till vilken jag utan tvekan viste var den jobbiga vänen. Så efter det kändes inte allt toppen och jag tänkte nästan skriva att jag var sjuk och inte kunde följa med. Men det gjorde jag inte. Men jag viste att jag inte skull kunna närma mig henne och lära känna henne bättre. med hennes vän där och var lite rädd att bli utanför. Så jag tog med mig en kompis. Vilket kändes tryggare. Men det var ett misstag för när vi skulle äta så satte sig min kompis mittimot henne där jag kunde sa suttit. Hon vet dock inte att jag gillar henne så det var lungt. Men det är just det här som gör det svårt för mig att närma mig henne. För att när hennes vän är med så är dom jämt tillsammans och hennes vän klänger på henne och det gör mig svartsjuk. Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna träffa henne ensam pågrund av hur långt ifrån varandra vi bor. Och jag känner inte att vi är tillräckligt nära vänner för att bjuda hit henne eller åka till henne. Alltså jag har inget imot att hon skulle sova hos mig eller tvärt om men vet inte om hur hon känner för det jag är helt enkelt för feg. Så vad ska jag göra för att komma närmare henne? jag gillar henne verkligen. Och sen är det det här med bisexuell, pansexuel, gay, hetero och så vidare. Jag känner mig inte som något av dom. Ärligt talat så tycker jag att det är dumt att katogirisera kärlek på det sätter för mig är kärlek kärlek och inget annat. Man väljer inte vem man bli kär i man bara blir det. Och det funkar på samma sätt för alla mäniskor så varför katogarisera det. som sagt för min del känner jag mig varken hetero, gay eller bisexuell. jag blir kär i personen inte könet. Så jag antar att jag är mer pansexuel. Men det känner jag mig inte häller som jag vill inte ha någon sexualitet stämplad i min panna jag är den jag är och jag blir kär i den jag blir. Men samtidigt förstår jag varför dom olika sexualiteterna finns.

Svar

Hej!

Tack för ditt brev till frågelådan! Så bra att du hör av dig!

Du berättar att du är kär i en tjej, och att du bara vill vara nära henne. Så fin känsla och vad roligt att du har träffat någon som du tycker är rolig att vara tillsammans med!

Du beskriver några problem eller hinder för att kunna visa vad du känner. Ett av dem är att hon är åtta år äldre än dig. På vilket sätt blir det här ett problem för dig? Du undrar även om hon gillar tjejer över huvudtaget, det är svårt att säga. Det kanske inte ens hon vet. Enda sättet att veta är att fråga eller berätta hur en själv känner. Precis som du så klokt beskriver det, så blir en ju kär i en person inte ett kön, kanske ser hon det också så. 

Ni har svårt att träffas bara ni, för som du beskriver det så har hon två vänner som hon alltid hänger med och som följer med, klänger på henne och kommer emellan. Du berättar att det gör dig svartsjuk. Det är inte konstigt alls när du gillar henne mycket och skulle önska att bara ni två kunde träffas att de känslorna uppstår. Förstår verkligen att det är frustrerande! 

Du undrar vad du ska göra för att komma närmare henne? Har ni någon kontakt på facebook eller snap eller så, kanske hade ni kunnat börja skriva till varandra? Det överbrygger avståendet och blir mer intimt. Då kanske det känns enklare att också kunna fråga om ni ska ses bara ni två och hitta på något? Du skriver att du är för feg för att fråga om hon skulle vilja sova över hos dig. Det tror jag inte, du har ju redan varit modig och frågat om hon vill gå på marknaden med dig, jag tror att du vågar fråga!

Du tar även upp det problematiska med att kategorisera kärlek. Att du inte känner dig som varken hetero, gay, bi eller pansexuell. Du skriver att du inte vill ha en sexualitet stämplad i pannan. Jag förstår det som att du bara vill vara fri att bli kär i vem du vill, oavsett kön utan att bli kategoriserad som det ena eller andra. Du bestämmer helt själv över din sexualitet och vad du vill benämna den som eller inte. Det är ingen annan som kan eller har rätt att göra åt dig. Så fint du skriver om kärleken till personen inte könet på den och att du är den du är och blir kär i den du blir kär i. Det har du helt rätt i. Heja dig! Låt ingen sätta stämplar på dig som du inte känner dig bekväm med. 

Lycka till med allt och hör gärna av dig hit igen eller direkt till någon utav oss trans- och tjejjourer. 

Allt gott! Ta hand om dig!

/Tjejjouren.se