Hej där! Jag har 3 frågor.1. Jag har förälskat mig i ett datorprogram. Det är typ ett sångprogram(VOCALOID), en voice synthesizer, och jag är kär i en av karaktärerna/rösterna. Killen heter Len Kagamine och han är ursöt! >w< Men jag oroar mig för det här. Jag känner mig dum och har inte vågat berätta det för någon.2. Jag är ganska säker på att jag är bisexuell, för jag drömmer om att utföra sexuella handlingar (vart fan kom det formella språket ifrån?) med både killar och tjejer. Jag har berättat för min familj, för min bästa tjejkompis och min bästa tjejkompis, och dem tog det bra (kompisarna är fortfarande med mig. YAY), men jag vågar inte berätta det för dem i min klass. VAD SKA JAG GÖRA? :'
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver hit när du vill ha stöd i livet. Börjar med att berätta att jag inte får upp hela din fråga här, men jag har läst den och kan därför svara på allt. Du skriver att du har blivit förälskad i ett dataprogram och en speciell karaktär som finns med där. Du är lite orolig att det känns så. Du skriver också att du är ganska säker på att du är bisexuell för att du drömmer om att utföra sexuella handlingar med både tjejer och killar. Du har berättat detta för några vänner och din familj, och de tog det bra. Du vågar inte berätta detta för dem i din klass och du undrar vad du ska göra. Du har också funderingar kring några av dina vänner i klassen som inte har varit snälla mot dig och du undrar hur du ska hantera den situationen.
Jag tror att det är ganska vanligt att bli kär eller förälskad i en speciell låt eller en skådesspelare i en film. Det händer säkert många människor i livet. Hur känns det när jag säger det? Tycker inte att du ska behöva känna dig orolig över det. Vad skönt att du har så bra familj och två fina vänner som har tagit det bra när du har berättat om att du tror att du är bisexuell. Det måste kännas skönt för dig? När det gäller frågan att berätta för din klass så tänker jag att du inte måste göra det om du känner att du inte vågar eller vill det. Vill du berätta hur du känner kring det? Är det viktigt för dig att berätta? Du bestämmer själv hur du vill göra. Kan du vänta lite och se hur det känns om ett tag? Om du känner att du vill berätta då så kan du kanske ta hjälp av läraren eller en kompis? När det gäller dina klasskompisar så förstår jag att du tycker att det är jobbigt. Jag tänker att ni skulle behöva hjälp av en vuxen att lösa situationen. Finns det någon lärare som du har extra bra kontakt med? Eller kan du ta kontakt med skolkuratorn på din skola? Du ska inte behöva gå själv med de tankarna. Hoppas du har fått svar på dina frågor, hör av dig igen om det är något du undrar över.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
