Jag har haft många korta förhållanden, då menar jag 2-4 veckors förhållanden och då menar jag många. Jag är precis fyllda 18, hade sex första gången med första killen när jag precis skulle fylla 14.Jag va tillsammans med den första killen i 2 år och 3 månader, efter det så hade jag antingen engångsligg eller kort förhållande. Kände för stunden att jag va kär i "kortförhållandekillarna" men det försvann så snabbt. Killen jag va tillsammans med i 2 år va jag kär i och vet inte nu i efterhand varför jag dumpa honom. Har aldrig blivit dumpad, men det är som att jag blir rädd för att älska någon efter att jag va med honom för att jag är så rädd att jag ska göra något misstag, som att dumpa....Va tillsammans med en kille som jag, efter 2 o en halv månad, kände att jag började få riktigt starka känslor för honom.. jag tror faktiskt att jag älskade honom, men straxt inne i våran 3e månad så vände allt, jag började leta fel och efter 3 veckor så tog det slut, jag hade gjort det igen.Mina vänner säger att jag kommer över mina.. "ex" för snabbt, men jag har inte ens älskat dom, bara ångrat att jag ens blivit tillsammans med dom. Har känt varje kille i MINST 3 veckor.Vad ska jag göra? Ta ett år off från att dejta någon? Mitt problem är att jag liksom inte vågar älska någon.. tror jag... är rädd för att såra eller såras... jävla problem...Jag kan inte heller klassa mig själv som "player", jag har ändå vart kär i killarna, kanske är det just det som är problemet, att jag blir kär för snabbt? Kastar mig in i förhållanden för snabbt? Hur länge ska man vänta egentligen?
Svar
Hej hej!
Vad bra att du hör av dig till oss!
Hur länge man träffas eller hur bra man känner varandra innan man blir tillsammans varierar från person till person, en del kan tycka att det räcker med några veckor medan andra känner sig mer bekväma ju längre tid de tar på sig. Det finns helt enkelt inga rätt eller fel! Om det känns rätt för dig så är det rätt för just dig!
Det kan kännas läskigt att våga släppa in någon i livet, kärlek är inte alltid lätt, om det känns som att det inte finns någon att prata med, kan det vara en bra idé att söka hjälp hos någon utomstående. Till exempel en kurator eller terapeut eller kanske en tjejjour. Personen du pratar med kanske inte kan ta bort det onda men den kan lyssna och förstå utan att döma. Det är inte bra att hålla jobbiga saker inom sig, utan det är bäst att få prata om det som har hänt och hur du känner.
Försök att ta vara på de bra relationer du hittar och som gör dig glad och trygg var du än befinner dig. Av alla människor man träffar lär man sig något nytt! Det är viktigt att ta hand om sig själv och göra det man känner att man mår bra av!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
