hej det är så att jag tror jag tänker lite för mycket och då menar jag inte tänker för mycket på vad andra säger eller hur jag ser ut. jag tänker på livet. jag får inte ihop någonting. vad är meningen? att man ska bli lycklig, men varför? varför finns det liv, varför finns det någonting över huvud taget?allt känns så overkligt på något vis, jag orkar inte bry mig om vad som händer för jag känner "vad spelar det för roll?". det här är ingen fas för jag har tänkt på sånt här hela mitt liv. på nått vis vill jag bara sluta tänka på det, acceptera allt och försöka leva. samtidigt så vill jag inte det. jag vill inte bli naiv mot det här för de jag säger är sant. allting är helt ologiskt. även om allt med bigbang stämmer så hur skapades den massan från början?jag tror inte att jag klarar av att ta mitt liv men orkar inte med mig själv mer. jag vill inte falla tillbaka igen. jag vill leva och må bra men en annan del av mig svarar alltid "varför?"
Svar
Hej Ninnie!
Tack för ditt fina mail till oss! Jag ska försöka bolla lite tankar med dig utifrån dina funderingar. När jag läste dina frågor så tänkte jag mycket på att alla människor skapar sin egen mening och att det någon blir glad för eller förväntasfull inför gillar inte den andra. Beroende på vad en har för livsåskådning - alltså tankar om livets mening så skapar en sitt liv efter det. Religiösa människor hittar en mening i det som står i tex Koranen eller Bibeln. Frilufsmänniskor hittar lyckan i skidspåret, eller i svampskogen. Eller på träningscykeln med bästa musiklistan i hörlurarna. Någon startar bokcirklar, eller gömmer flyktningar.
Överordnat allt det här så tror jag att människors behov av varandra alltid finns. Vi behöver känna oss trygga och få igenkänning i andra. Känna att någon behöver just mig. Hur tänker du om det? Ibland kan en gripas av de där stora tankarna som du beskriver. Jag förstår vad du menar tror jag. Att allt känns lite overkligt och märkligt. Vi lever här på vår jord, och spelar det jag gör just någon roll?
Skulle det vara möjligt för dig att tillåta att det känns så som det känns för dig just nu, men samtidigt utmana dig i att göra saker som du mår bra av? Jag tror att lyckan är lika självklar som olyckan i våra liv. Men ingen ska behöva känna sig låg hela tiden. Ibland kan det vara så att en behöver få medicin om det kanske rör sig om en depression. Det är olika saker att vara nedstämd eller deprimerad. Ibland kan det räcka att en får prata med en kurator eller psykolog några gånger för att få hjälp med att få perspektiv på sina tankar. Ibland kan en behöva både och under en period. Och det är inget konstigt.
Jag tror att varje människa är viktig och värdefull och att meningen med livet är att vi tillsammans ska ta hand om varandra och den jord vi lever på. Med det vill jag säga att du behövs och att jag är övertygad om att du kommer hitta mening i ditt liv, men att du just nu i livet kanske behöver få lite hjälp och stöd på vägen. Hur känns det när jag säger så?
Du berättar att du inte vill "falla tillbaka" och då tolkar jag det som att du har mått dåligt en lite längre tid. Har jag förstått dig rätt då? Tycker du är så himla klok som skriver hit när du vill få stöd. Helt rätt gjort! Det finns många tjejjourer som har chatt och där du kan få möjlighet att prata mer och få stöd. Kika på vår första sida under rubriken Kontakta en jour för att läsa mer om vilka som har jour idag. Har du någon nära vän som du kan dela de här tankarna med? Det kan bara vara skönt att vila lite från alla stora perspektiv ibland och göra något du gillar och som får dig glad eller lättare inuti. Skickar massa värme och pepp. Skriv gärna igen om du känner att du hade förväntat dig ett annat svar eller om jag missat någon tråd i ditt mail.
Ta hand om dig, och njut av hösten!
/Tjejjouren.se
