Hejsan Jag är 17 år och har ett jobbigt problem. Jag har nu gått första året på gymnasiet, och har fram och tillbaka funderat på att byta skola. Jag trivs med själva linjen och skolan tycker jag egentligen också om, men jag trivs inte riktigt i min klass. Jag har haft ett intensivt år och träffat många nya människor, men känner endå inte att jag "klickat med någon". Jag vet inte om det beror på mig själv eller inte, det känns som att jag inte är tillräckligt intressant för någon av dem jag umgåtts med. Jag vet att jag både har dåligt självsäkerhet och självförtroende, och är så himla trött på det. Jag ska hela tiden bry mig och oroa mig för vad andra ska tycka om mig, så jag blir helt galen. Det är så himla psykiskt påfrestande. Jag vet inte om jsg inbillat mig, men det känns som att vissa tjejer i klassen har något emot mig eller något. Detta tycker jag är väldigt konstigt eftersom de inte har någon anledning till det. Hur jag märkt detta är att de verkligen beter sig på dagisnivå, de liksom säger aldrig något till mig medan jag försökt bjuda på mig själv och vara utåtriktad. Men sedan kan de prata på för fullt med dem jag är med och tycka de är så himla intressanta. Sedan kan jag känna mig lite "utanför" av dem jag är med, inte så att de fryser ut mig eller nåt sånt. Utan jag känner mig bara intw så lik dem i vare sig humor eller stil osv. Det är så himla jobbigt, jag har gråtit mig till sömns så många nätter som ingen ska behöva göra. Nu står jag inför ett beslut att antingen stanna kvar i denna klass eller byta till en ny skola i hopp om att det ska bli bättre. Dock kan min magkänsla känna att jag vill gå kvar eftersom jag gillar själva skolan. Sedan så vet jag ju inte ifall det kommer bli bättre eller inte av att byta skola. Om det inte blir bättre kommer jag bli så ledsen och ångra att jag bytt, samtidigt ifall jag inte byter och ska gå runt oxh vara olycklig i en klass i 3 år kommer jag bli deprimerad av det. Kan du snälla ge mig råd? Hur skulle du göra om du vore i min situation? Hälsningar ....
Svar
Hej och tack för ditt mejl! När jag läser dina rader så får jag en ganska bra bild av hur du har det just nu. Du är bra på att beskriva din frustration över att du oroar dig mycket vad andra ska tycka om dig. I skolan tillbringar man en stor del av sina dagar, och är det så att du nu går och grubblar mycket på dina relationer så förstår jag att du blir trött av det. Du trivs i din skola säger du, och ditt resonemnag blir lite "att man vet vad man har och inte vad man får" vilket ju på vissa sätt är sant.
Du skulle vilja veta hur jag skulle göra i din situation och jag ska försöka att ge dig några tankar om det. Eftersom du verkar gilla den linje du har valt och själva skolan så tänker jag att du har en bra utgångspunkt. Du upplever att ditt självförtroende och din självsäkerhet inte är så bra alla gånger. Skulle du kunna tänka dig att arbeta med det? KBT terapi (kognitiv behandlings terapi) brukar ha en bra effekt på just detta med sociala relationer och rädslor kring att ta kontakt och umgås. Genom vårdcentralen kan du be om att få komma till en sådan terapeut, där skulle du om du vill kunna få stöd i att närma dig de situationer som du besväras av, och börja tänka nytt om dig själv. Ofta kan vi skapa inre bilder av hur andra tycker och känner inför oss. Men vi kan aldrig påverka hur någon uppfattar oss, däremot hur vi känner och tänker om oss själva. Är du med i hur jag tänker? Utifrån det resonemanget skulle du vinna en hel del energi åt att vända perspektivet och utgå ifrån att du är en värdefull person som har massor att komma med.
Jag förstår att du är trött efter det här året med nya kontakter, och efter att ha försökt att hitta en plats åt dig i klassen. Det är som att börja ett nytt jobb, det tar på krafterna. Finns det någon plats där du kan återhämta dig, ha roligt på och få vara bara du? Gamla kompisar, något fritidsintresse? Om inte - tror du att du skulle orka starta upp något sådant på sikt? Jag tänker att det kan vara skönt att ha lite olika sammanhang i sin vardag där man kan få hämta kraft när det är lite tufft. Vet du om det finns någon tjejjour i din kommun? Är du intresserad av att stötta andra så kan det vara en plats där man kan möta andra tjejer och skapa kompisband i sitt engagemang. Du säger att du inte har riktigt samma stil som dina klasskompisar. Ibland i livet kan det bli så att man hamnar i sammanhang där man kanske inte kan identifiera sig med de som finns runtomkring. Därför kan det kanske också vara skönt att hitta andra platser där du kan få utvecklas ihop med andra som är mera lik dig och det du gillar.
Jag är helt övertygad om att du kommer hitta ett sätt att arbeta med dig själv och din känsla av att inte hitta en plats just nu i din klass. Ibland behöver man stöd i den processen, och då kan man få hjälp av en tjejjour/ungdomsjour också. Du hittar kontaktuppgifter här på sidan.
Det är nog såhär jag skulle göra, att försöka jobba med mig själv och ta lite olika stöd och ge dig själv en rejäl chans att utvecklas. Vi finns här vid din sida om du behöver mer stöd!
Ta hand om dig och ha en fin sommar!
/Tjejjouren.se
