Jag är en tjej på 16 år som HATAR sin familj. Jag är mycket medveten om att det är ett starkt ord men det är även sanningen. Jag trivs verkligen inte med min familj och jag mår inte bra med dem. Jag har flertal gånger letat efter kontakt/fosterfamiljer och flertal gånger försökt rymma härifrån. Min relation till min pappa finns ens inte. Jag hatar honom. Allt i världen är mitt fel och vi bråkar jämnt. Dem förstör mitt liv och gör allt helt fel. Jag önskar jag kunde levt i en normal familj och fått känna mig älskad. För några år sen hade jag även självskadebeteende för jag mådde så dåligt. Dem brydde sig när dem märkte de, men nu känns det som dem bara vill att jag ska fortsätta. Jag mår så dåligt med dem och jag vill aldrig behöva prata med dem igen. Min lillebror får all kärlek och allt han vill ha. Men jag var nog bara ett misstag och jag hade varit så mycket lyckligare utan dem i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska göra eller ta mig till. Jag är rädd för att kuratorn ska kontakta mina föräldrar eftersom den på min gamla skola gjorde det på andra elever. Jag är rädd för att om jag väl frågar om hjälp så blir det skit. Vad ska jag göra? Jag hatar min familj.
Svar
Hej!
Va modigt att du vänder dig till oss på Tjejjouren.se.
Du skriver att du hatar din familj och har dålig relation till dom, främst din pappa. Du skriver att du letat efter en fosterfamilj och även tänkt flera gånger på att rymma.
Det kan bli mer bråk hemma när du är äldre. Ju äldre du blir, desto mer frihet behöver du. Det kan även vara så att du behöver ta mer ansvar hemma, vilket kan krocka med vad du själv känner och vill. Kanske ifrågasätter du saker mer nu än tidigare? Du kan ha skaffat dig egna åsikter och säger ifrån när du inte håller med dina föräldrar. Det kan till exempel handla om hur du vill leva ditt liv och om hur de vuxna lever sitt, eller helt andra saker.
Vad är det som startar bråken hemma hos er? Har ni någon gång suttit ner och pratat om varför det ofta blir bråk hemma? Ibland är det lätt att missförstånd leder till onödiga bråk. Fundera konkret över vad det är som du tycker är jobbigt och skriv gärna ner sakerna på en lapp. Då kan ni antagligen sitta och prata om sakerna tillsammans, eller så kan du ge lappen till dina föräldrar så dom kan läsa vad du känner och tycker.
Du skriver att du inte vill prata med kuratorn eftersom du är orolig att hen ska ringa hem till dina föräldrar. Kuratorn har tystnadsplikt, vilket betyder att det du säger stannar där. Men kuratorn har även anmälningsskyldighet, vilket betyder att kuratorn måste anmäla om hen tror att något barn under 18 år mår dåligt. Kuratorn vill alltid ditt eget bästa. Om du inte känner att du vill prata med kuratorn så kanske det finns någon annan vuxen i din omgivning som du litar på?
Ett annat alternativ är att prata med en kompis. Det kan vara skönt att få prata om saker som känns jobbiga och inte bära på sakerna ensam.
Du ska inte behöva känna dig rädd, hotad eller kränkt hemma. Du har enligt lagen rätt att slippa våld och övergrepp hemma och du har rätt att få hjälp av någon vuxen för att stå på dig. Vill du inte kontakta kuratorn kan man få hjälp av någon som jobbar inom skolan, sjukvården, polisen eller socialtjänsten. Det går även att få stöd tillsammans med din familj om det är väldigt bråkigt hemma, och det brukar kallas för familjebehandling.
Om du vill prata kan du även chatta eller mejla med våra jourer. https://tjejjouren.se/kontakta-jour
Ta hand om dig!
//Tjejjouren.se
