Hej. Jag är 17 år och bor med min pappa och min syster.
Jag vill verkligen inte bo med min pappa. Det ända vi gör i princip är att bråka, om precis allt. Han säger alltid att jag är irriterad och sur, vilket jag inte är, men han är ofta de och om han är sur och irriterad så blir ju jag också det. Jag orkar verkligen inte bråka mer, jag vill verkligen bara härifrån. Jag har aldrig gillat att bo här, jag har alltid velat bo ensam, jag klarar verkligen inte av min pappa.
Att bo hos min mamma är inget alternativ då hon dog för snart 2 år sen (självmord).
Jag mår så fruktansvärt dåligt av att bo här, jag gråter mig till sömns nästan varje natt. Jag vill bort från mitt "hem", bort från staden jag bor i, och bara bort från allt och alla.
Och nej, det är ingen idè att försöka prata med min pappa om det, han lyssnar inte och är inte villig att göra något åt det. Han är aldrig intresserad eller stöttande av vad jag vill. Jag har planer på att flytta till USA efter gymnasiet och gå i skola och bosätta mig där. Och han bryr sig verkligen inte, han är inte villig att göra något för att hjälpa mig och frågar mig aldrig saker om det. Jag känner mig så värdelös här, pga min pappa. Om jag gör fel eller något så kan han ofta fråga "men är du efterbliven" eller "är du handdikappad". Det är som att jag bor med främlingar, jag känner verkligen ingen kärlek till dem, jag känner ingenting utom hat för dem. Det spelar ingen roll att vi tekniskt sett är familj, för dem människorna, dem är inte och kommer aldrig vara min familj.
Inser nu att jag aldrig ställde en fråga, men snälla, ge mig något tips.
Svar
Hej!
Vad bra att du hörde av dig till oss på tjejjouren.se.
Du skriver att du har det väldigt jobbigt hemma då du och din pappa bråkar hela tiden. Du berättar att du mår mycket dåligt och att du gråter dig till sömns på natten. Din mamma dog i självmord för två år sedan. Det låter som att du har haft det väldigt tufft och jag tycker du verkar vara väldigt stark som tagit dig igenom allt du varit med om! Du tycker inte det är någon idé att försöka prata med din pappa då du inte upplever att han lyssnar eller vill hjälpa dig skriver du. Relationen till din pappa skriver du är som att ni är främlingar. Du funderar på att flytta till USA efter gymnasiet och bygga upp ett nytt liv där. Vad är det som lockar dig till att flytta utomlands tror du? Skulle det vara skönt att vara längre ifrån din familj?
Hur ser din relation ut till din syster? Är den också svår? Känner du att du kan prata med henne om det som är jobbigt? Ibland kan det vara skönt att prata med någon som förstår det man går igenom.
Det låter som att du inte mår bra eller trivs hemma hos din pappa. Jag förstår att det känns svårt då du fortfarande går i skolan och bor hemma hos din pappa och därmed inte kan "välja själv" hur eller vart du vill bo. Mitt råd är att försöka hitta vuxna i din närhet som du litar på, till exempel en skolkurator, ungdomsmottagningen eller en lärare som du kan prata med om ditt mående och hur du har det hemma. När du sedan har möjlighet att flytta ut kommer du kunna göra ditt hem till det du vill. Då väljer du själv hur du vill att din relation ska se ut till din pappa och du kan lättare sätta gränserna kring hur mycket kontakt du vill ha med honom. Tills dess tror jag att det hade kunnat vara skönt att prata med någon annan för att få hjälp att bearbeta känslor kring både din mammas död samt din nuvarande situation hemma hos din pappa.
Jag hoppas att jag svarat på dina funderingar, annars får du höra av dig igen! Jag vill även säga att jag tycker det låter som att du är en väldigt stark och driven person och jag tror att du har ett väldigt spännande liv framför dig!
Ta hand om dig <3
//tjejjouren.se
