Hej!
Undrar om ni tror att jag kan ha en ätstörning. Försöker ofta går ner i vikt genom att träna och äta "nyttigt", och med det menar jag ett kaloriunderskott (900-1000 kcal/dag). Jag väger och för anteckningar på vad jag äter och om jag skulle äta något som jag inte planerat eller anser vara onyttigt så spyr jag upp det. Väger mig varje dag för att hålla koll på att jag inte går upp och om jag gjort det så får jag panik. Ibland "svälter" jag mig själv att jag får hetsätningsattack, vilket ger mig ångest efteråt och jag spyr antingen upp det eller fastar dagen efter. Vet inte hur jag ska göra, för går inte ner så mycket på det. Detta kommer i omgångar, vilket kan innebära 1 månad, och sedan äter jag som man ska en vecka (under den tiden planerar jag inför nästa bantningsperiod och kan inte riktigt slappna av) och sedan återgår jag. Detta har håller på i ungefär 3 år nu och det är som en ond cirkel. Har totalt gått ner 6 kilo på 2 månader nu och jag är varken under- eller överviktig enligt BMI, men tycker att jag behöver gå ner lite i vikt.
Svar
Hej!
Du skriver att du undrar om du kan ha en ätstörning. Du berättar att du är noga med vad du äter, planerar vad du ska äta och ibland spyr upp din mat. Du berättar att du väger dig dagligen och får panik om du gått upp i vikt. Du skriver även att du varvar episoder av hetstätning med att spy upp mat eller svälta dig. Du skriver även att du varken är över- eller underviktig enligt BMI, men ändå skulle vilja gå ner lite i vikt.
Först och främst vill vi säga att BMI är ett väldigt trubbigt redskap för att mäta hälsa. En persons idealvikt är inte en annans och så vidare. Det går dessutom inte att se på en BMI- eller viktskala om en person har ätstörningar, då många typer av ätstörningar inte märks på kroppen.
Det finns flera olika typer av ätstörningar.
Den man kanske hör talas om mest är anorexi. Det är när man svälter sig själv, och är rädd för att gå upp i vikt. Bristen på mat och energi gör att man har svårt att koncentrera sig, blir trött och fryser ofta.
Bulimi, eller hetsätning, är när en person äter väldigt mycket väldigt snabbt, och efteråt ofta tvingar sig själv att spy upp det hen ätit. Bulimi kan ibland vara svårare att upptäcka än anorexi, eftersom en person inte nödvändigtvis rasar i vikt lika drastiskt när hen lider av bulimi. Om en person inte spyr efter att ha hetsätit kallas det hetsätning.
Det finns även ortorexi, när man tränar skadligt mycket och är överdrivet noggrann med att äta nyttigt. Den här typen av ätstörning blir allt vanligare och kan vara extra farlig, eftersom det i dagens samhälle är idealet att vara vältränad och hälsosam. Men när det går så pass långt att man aldrig låter kroppen vila och är fixerad vid sin kost så är det farligt.
Ätstörning utan närmare definition är ett samlingsbegrepp för ätstörningar som inte riktigt faller in under någon av de tidigare nämnda. Det kan vara att man har känner äckel inför mat, att man har satt upp mycket regler kring till exempel hur, vad, och när man äter, att man inte kan äta med andra, eller att man inte kan äta ensam. Kort sagt att man har ångest kring ätande och mat.
Gemensamt för alla ätstörningar är fixeringen vid och ångesten kring mat. Den kan komma från olika ställen. Det kan vara att man är missnöjd med sin kropp och vill förändra den, eller en vilja att skada sig själv. Det kan även vara ett sätt för att lindra annan ångest, om man känner att det är mycket runt omkring en som man inte kan styra och kontrollera så känner man att man åtminstone kan kontrollera sin egen kropp. Men i takt med att ätstörningen känns viktigare och viktigare så tar den över ens liv. Till exempel kanske man inte har tid att träffa kompisar för att man ska träna, inte vill följa med och fika för det känns onyttigt, eller äta födelsedagstårta för att det ger en ångest. Kan du komma på när du började tänka mer på vad du äter, och varför du tror att det hände då? Känns det som att du fått göra avkall på något annat av ditt liv för att kunna fortsätta kontrollera din mat?
Nu vet jag inte din ålder, men går du fortfarande i skolan så kan du kontakta din skolsköterska och kuratorn på din skola för att få hjälp. Du kan även kontakta en ungdomsmottagning, som tar emot dig tills du fyller tjugotre år (i vissa län är det upp till tjugofem). Du kan även gå till en vårdcentral för att få hjälp.
Något du kan testa själv som ett första steg är att försöka anteckna och väga dig mer sällan, för att se om det kan få dig att känna dig lugnare. Det kan även vara bra att försöka fundera vilka "regler" du har kring mat, t ex om du aldrig får äta godis på en veckodag eller aldrig äta pasta, och se om du kan försöka lätta på det.
Hoppas vi kunde vara till någon hjälp, ta hand om dig! <3
Tjejjouren.se
