Hej! Först vill jag säga att ni är en toppen bra sida & jag menar verkligen det! :)Jag är 14 år och 162 lång jag väger ca 48 kg. Jag hatar mig själv för en sak att en av min största mardrömmar är att bli 'tjock'. Jag kollar mig i spegeln varenda dag & tänker 'fan vad tjock du blivit' för det ser verkligen ut som jag blivit tjockare. Jag har alltid varit en av de smalaste i klassen men nu det här året så har jag gått upp i vikt. Ibland kan jag vara nyttig i flera dagar men sen så får jag världens sug på nått gott (chips,glass,kakor,godis) när jag väl äter sånt så äter jag jätte mycket sen får jag ångest att jag åt så mycket. Jag brukar få tvångstankar att om jag inte går ut och springer/joggar så kommer nånting hända, det kan va att nån i min familj skadar sig eller att jag kommer bli bortrövad när jag går ut. Jag vet att hata är ett starkt ord men jag hatar verkligen när tvångstankarna kommer det tar så mycket onödigt tid, förra veckan så var jag "tvungen" att öppna dörren och gå till frysen och kolla så ingen var bakom den 20 gånger, jag är så trött på sånt men jag får panik om jag inte gör det så tror jag nånting ska hända. Jag är rädd att dom ska gå över styr. Jag vill verkligen bli av med tvångstankarna men jag vet inte hur:( Jag vill berätta till någon men jag vågar inte berätta till min bästa vän eller min mamma eller nån jag känner, men någon annan som håller det hemligt & förstår. Jag litar på min mamma men jag klarar inte av att berätta det här till henne, jag tycker det är jobbigt att prata om. Jag vill inte att hon ska behöva oroa sig om mig det är så mycket i hennes liv ändå. Men jag klarar mig ändå inte själv längre. Men nu tillbaka till maten. Jag vill så gärna kunna äta utan att tänka på vikten hela tiden. Kunna äta en popcorn påse utan att få ångest flera dagar efteråt, utan att kolla sig i spegeln och tänka 'fan vad tjock du blivit'. Jag har också sömnproblem, jag är jätte rädd för att vara ensam och mörker jag inbillar mig alltid massa saker. Jag är rädd att om jag somnar så kommer jag aldrig vakna igen. Jag är rädd att någon ska vara i mitt rum om jag släcker lampan, att någon ska bryta sig in på natten, att någon ska hoppa upp i fönstret. Jag vill verkligen inte ha dom här "problemen" jag vill kunna leva som förut när jag sov bra varenda dag, aldrig var rädd för att gå upp i vikt och aldrig hade tvångstankar:(
Svar
Hej. Vad fint att höra att du gillar vår sida, och att du väljer att skriva till oss.
Du beskriver flera olika saker i ditt liv som du vill ha hjälp med. Det är jättemodigt och bra av dig att sätta ord på vad du känner och vad du upplever. Många tycker det är lättare att skriva än att prata, håller du med om det?
Du skriver att du har problem med ditt ätande och synen på din kropp, att du får tvångstankar och ångest av att äta onyttigheter. Precis som du själv skriver så är det svårt att komma ur sådana här onda cirklar på egen hand och det är jättebra att du tagit ett första steg mot att få hjälp. Det finns olika stödcentrum som är experter på frågor och funderingar som har med olika former av ätstörningar att göra, som du kan ta kontakt med om du vill skriva av dig och få stöd. Tjejzonen har en chatt som heter Ätstörningszonen, den hittar du här: http://www.tjejzonen.se/aetstoerningszonen Sen finns en annan förening som heter SHEDO som också svarar på mejl, den hittar du här: http://shedo.org/?v=page&pkey=contact
Du beskriver dina olika känslor väldigt bra, och du skriver också att du vill prata med någon, men inte med en vän eller din mamma. Det är såklart helt okej att inte vilja det, men du skriver också att anledningen till att du inte vill prata med din mamma är att du dels inte vill tynga henne med dina problem, men också att du tycker det är jobbigt att prata. Nu känner ju inte jag just din mamma, men i många fall är det så att föräldrar gärna vill veta vad som händer med deras barn, hur de mår och vill hjälpa till om de kan. Hur tror du din mamma känner kring det? Om du känner att du vill dela dina tankar med din mamma (eller någon annan vuxen) men tycker att det är jobbigt att berätta kan du ju göra som du gjorde när du tog kontakt med oss- skriva ett brev. Vad tror du om det?
Finns det någon annan vuxen i din närhet som du skulle kunna tänka dig att prata med? I de flesta skolor finns det kuratorer och skolsköterskor till exempel, de finns där för elevernas skull. Vad tänker du kring det?
Du beskriver olika former av tvångstankar och jobbiga rutiner som du tvingar dig själv att utföra, du skriver om sömnproblem och ångest. Allt detta är sådant som ska tas på allvar och som du har rätt att få hjälp med. Du ska inte gå runt och bära på såhär tunga tankar själv, utan att få stöd och hjälp. Det finns tjejjourer runt om i Sverige (klicka här: http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour ) om du vill kontakta någon som finns i din närhet, och beroende på hur de jobbar så finns det möjlighet att de kan stötta dig på olika sätt, antingen via chatt och mejl, eller mer fysiskt om de har mottagning. Det går också att kontakta en ungdomsmottagning (du hittar den som finns närmst dig på www.umo.se), de har kuratorer som är vana vid olika former av psykiska bekymmer.
Det är viktigt att du förstår att du inte är en belastning för att du har det jobbigt. Det finns hjälp att få och du är inte ensam om att ha de tankar du har. Hör gärna av dig hit igen om du känner att du vill det!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
