hej, jag är en snart 18 årig tjej. Jag har en sak jag bärt med mig i ca 3 år och det är att jag inte har ett sunt förhållande till mat. Jag har pratat med mina vänner och pojkvän om det men dom verkar inte riktigt förstå, eller så vet dom bara inte hur dom ska agera. Har alltid legat på en normalvikt 56-60 kg till mina 164 cm men började för 3 år sen tycka att jag var för tjock. Det var då jag började svälta mig själv och det höll på lite till och från men på höstterminen första året på gymnasiet så svalt jag mig själv hela tiden. Men att gå från 100% kontroll till ingen kontroll överhuvudtaget gick lättare än vad man kunde trott för under vintern där så blev jag tillsammans med en kille som jag var såå kär i (vet inte om det spelade nån roll men känns ändå som det eftersom att det var precis då jag slutade svälta mig)
Jag började istället hetsäta,tror inte jag förstod det först men efter snart 2 år av hetsätning så har jag insett att jag är fast. Det är som ett monster i mig tar över hjärnan och bara äter , för att fylla upp nånting. Det käns bra för stunden men efterår kan jag gråta flera dagar. Och jag hetsäter verkligen varje dag, oftast ensam men kan också göra det i närvaro av väldigt nära vänner. Det är som att jag inte klarar mig utan det , jag får panik. Jag kompencerar inte efteråt oavsett hur jag mår men vill bara kunna äta normal mängs mat. Inte ätit normalt och sett normalt på mat på så länge nu och känner mig fast.
Har börjat försöka sluta hetsäta och äta normala portioner och detta har jag nu gjort i 5 dagar och en dag av dom hetsåt jag , känner mig stolt att jag kunnat äta 4 dagar normalt. Snälla finns det något jag kan göra för att lyckas sluta ? hur ska jag få tillbaka mitt sunda tankesätt kring mat och hur ska jag göra för att inte vara tokig efter att hetsäta? Det kan även komma perioder ibland som jag svälter mig eftersom att jag verkligen vill gå ner i vikt , men de håller inte så länge eftersom att jag inte klarar att inte hetsäta.
Svar
Hej! Tack för att du hör av dig till oss på tjejjouren!
Du skriver att du har ett osunt förhållande till mat. Detta har tagit sig uttryck i både självsvält och hetsätning. Du skriver att du innan svultit dig själv och att du sedan förlorade "kontrollen" och började hetsäta. Du skriver också att du i perioder svälter dig själv även nu.
Att ha ett komplicerat förhållande till mat är vanligt och det kan utgöra en stor begränsning för en. Att du tar kontakt med oss om detta är bra och ett steg i rätt riktning!
Självsvält kan göra att man får en försämrad uppfattning om hunger och mättnad, och därför är det inte ovanligt att självsvält och hetsätande följer av varandra. Att ständigt gå runt och känna hunger kan göra att en får svårt att äta lagom när en väl äter.
När jag läser det du skrivit tänker jag att det kan vara en del av orsaken. Därför kan det vara bra att försöka att inte svälta dig själv igen, även om det kan vara svårt.
Jag tycker att det låter som att du försöker lösa din situation och att du har insikt i den. Du har klarat av att inte hetsäta på flera dagar och det är jättestarkt gjort. Du har också försökt ta upp detta med din pojkvän och dina vänner, vilket är supermodigt även om du inte fått den respons en kan önska. Som du själv antyder kan det vara svårt att som anhörig ge det stöd som behövs, av olika skäl. Därför kan det vara bra att söka hjälp och stöd från någon som har kunskap i dessa frågor. Det finns flera ställen som du kan vända dig till för att få stöd och hjälp av professionella:
Föreningen Frisk och Fri erbjuder stöd för den som har problematik kring mat. http://www.friskfri.se/
Du kan också börja med att prata med skolkuratorn eller skolsköterskan. Det brukar även finnas hjälp att tillgå via vårdcentral, på ungdomsmottagningen eller ätstörningsenheter.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren .se genom Örebro Tjejjour.
