var kan jag få direkt anonym hjälp när jag mår dåligt? jag vet att frågelådan självklart inte alltid kan ha öppet men jag har ofta oturen att den är full när jag behöver skriva som mest.
jag kommunicerar helst i text. jag vet att det finns chatter men de är ofta inte öppna på tider som passar mig så bra och de gånger jag har försökt chatta så förstår jag inte hur jag ska gå tillväga.
har också hört talats som mailkontakt. jag trodde att det gick att skriva in till de mailadresser som jag hitat på denna sida till olika slags tjejjourer, men den jag mailade till har inte ens svarat. jag har dubbelkollat mailadressen. jag menar inte att klaga för jag tycker tjejjouren är en fantastisk sida som hjälpte mig mycket back in the days, och jag undrar bara lite vad jag gör för fel.
finns det chattforum för ungdomar när en bara vill, typ, prata? jag har försökt hitta det men jag finner det inte.
nu kanske jag kan passa på och skriva lite om några andra grejer jag faktiskt inte vet vart jag ska ta vägen med.
jag har insett att min mamma förmodligen lider av någon slags ätstörning. vad ska jag göra? mamma är inte smal och säger ibland halvt nedvärderande saker om sin kropp. hon vet ju att alla är vackra och hon säger inte saker som "oj jag är så tjock", men det uttrycker sig på andra sätt. mer att hon äger att hon aldrig sett ut som mig och att jag har tur som har så smal vacker kropp bla bla. då har jag väl läxat upp henne och jag vet att hon vet bättre än så. sen har hon gjort väldigt tydligt att hon inte vill gå upp i vikt för att det är inte hälsosamt för damer i hennes ålder. kanske började det påriktigt när vi skaffade en våg. för antagligen väger hon sig ofta. hon brukar även liksom hoppa över pastan osv och bara käka gryta och grönsaker ibland. det är mycket annat också som jag känner igen från när jag själv hade en ätstörning. de där små sakerna som jag lägger märke till. hon kan liksom inte äta hela biten, är inte hungrig, vill inte ha en kaka, inte så mycket olja behövs, fettreducerad fil, inget socker. osv osv. jag insåg det med full kraft under sportlovet. hon började må drastiskt illa av någon oförklarlig anledning och klagade över att hon inte hade någon energi. det slog mig och jag frågade exakt hur det kändes. saken är den att detta kan vara inbillning, men när jag åt skitdåligt och spydde så fick jag ofta illamåenden på ett sätt då det kändes som om salivet växte bak i gommen på mig på ett fruktansvärt sätt och jag blev nästan yr. exakt så kände mamma. exakt. jag brukade ibland spy då också när jag mådde så illa. det går över men det är hemskt obehagligt. är detta något vanligt? i alla fall, oavsett om det har med ätstörningar eller inte att göra var det så jag insåg det. min mamma har en ätstörning. det är inte som att hon svälter sig själv men som sagt. och hon måste alltid röra på sig. träna. vara hälsosam. sånt.
detta ser jag ju överallt omkring mig. hos mina vänner likaså. det är två fall jag måste få fråga om.
en av mina absoluta bästa kompisar vet jag inte tycker om sin kropp och mår skit över det och vill se ut på et annat sätt. hon kan just nu inte på något sätt se att hon är fantastisk och fin och vacker. hon går på sockerstrejk och tränar varje dag i princip. slutar gilla saker hon förut gillat. osv osv. jag vet inte vad jag ska göra för henne för hon vill inte riktigt prata med mig om vissa saker men jag vet att hon pratar med vuxna.
hon säger att hon inte är viktig osv osv. vill inte sätta sig själv först eller riktigt helt berätta allt vilket hon såklart inte måste men jag vet ju att det är något och jag vet inte vad jag ska göra
det blir inte bättre av att vår är tränare typ positivt inställd till hennes nuvarande rutiner med sockerstrejk och hård träning. vår tränare är en fantastiskt bra människa men han fattar inte.
en i vårt lag insjuknade tidigare och vår föredetta tränare förstod och tog hand om det på vad jag kan förstå ett bra sätt. jag skulle kanske kanske kunna prata med honom men jag vill inte typ svika min kompis som jag vet redan pratar med vuxna och tycker om och träna jag bara tror att det har andra syften än att bli bra ibland
en annan person nära mig vet jag har problem med ätstörningar och självskadebeteende och denna pratar inte med någon vuxen alls utan bara med vänner. vad borde jag göra?
jag påverkades under början av 2017 mycket och började igen självskada och hamna i dåliga tankar om min kropp. det är bättre nu och jag hoppas det ska förbli det men det går mycket upp och ner.
slutligen vill jag fråga vad som kan definieras som ångest. de senaste veckorna har jag gått runt med en knut i mitt bröst. gjort mig rastlöst. känt mig utanför trots att jag träffat mycket vänner ofta. stressen liksom rinner i ådrorna och kittlar eller är en klump av stress i bröstkorgen som bara får mig att mmå mycket dåligt och bli nerstämd och orolig.
Svar
Hej!
Tack för att du hör av dig och fortsätter att höra av dig!
Först och främst är vi jätte ledsna för att frågelådan varit full och att du skickat mejl som inte blivit besvarade. Det är inte okej!
Du frågar var du kan höra av dig direkt anonymt när du mår dåligt och att du helst vill uttrycka dig i text. Alla jourer som du hittar här på tjejjouren.se har olika chattider, för att se öppettider varje dag går en in på "kontakta jour", här kan du tex. se hur det ser ut : https://tjejjouren.se/kontakta-jour#1. Vissa har öppet dagtid också om det passar dig bättre? Fördelen med att chatta är att du får just ett direkt svar och någon att prata med i stunden.
De allra flesta jourerna som står listade har även mejl och personlig mejlkontakt, där ska du alltid få svar, om inte direkt så inom en vecka.
Tusen tack för ditt brev! Du berättar om flera i din närhet som på olika sätt brottas med ätstörningar och självskadebeteende. Till att börja med en insikt om att din mamma har en ätstörning, något som du känner igen från att du själv hade en ätstörning. Du verkar verkligen ha kunnat se mönster och uppmärksammat små saker som i sin helhet är allvarliga. Det är väldigt klokt och klarsynt av dig. Vad innebär den här insikten för dig? Du undrar vad du ska göra för henne. Finns det någon mer i er närhet som du hade kunnat lyfta det här med? Det låter tungt för dig att bära själv då du också brottas med mycket annat.
Du nämner också att du känner igen den typ av illamående som din mamma beskrev för dig, och du undrar om det är vanligt? Det är svårt att svara på, men utifrån det som du beskriver; med att äta dåligt och spy, låter det inte konstigt om en mår illa i samband med det. Hur har du det med illamåendet nu?
Du verkar vara en otroligt omtänksam person som verkligen ser personerna runt omkring dig! Det är en väldigt fin egenskap.
Du berättar vidare om två av dina vänner som också har ätstörningar och självskadar. Din bästa vän verkar inte må bra som du beskriver det. Hur påverkar det eran relation? Du beskriver att hon inte vill prata med dig om vissa saker men att det finns vuxna i hennes närhet som hon pratar med. Förstår att det kan kännas jobbigt. Troligtvis är du en väldigt bra vän ändå, genom att bara finnas där för henne. Du berättar att er nuvarande tränare inte hjälper till i situationen, utan uppmuntrar hennes nya beteende. Tränar ni i samma lag? Hur känner du av den träningskulturen?
Du berättar om en annan vän som du vet har ätstörningar och självskadar och undrar vad du borde göra. Den personen verkar kunna prata med vänner, det alltid en början. Det kanske inte behövs mer än så just nu. Men om du vill skulle du kunna hänvisa till annan hjälp, det finns bla. två stödjourer; SHEDO och Frisk & Fri, där den kan chatta eller mejla anonymt.
Du berättar att du påverkats och började självskada igen och hamna i dåliga tankar om din kropp. Det låter som att ätstörningarna runt omkring dig påverkar ditt eget mående, och förvårar det för dig. Det känns viktigt att du, nu framförallt när du mår bättre tänker på dig själv och din hälsa i första hand. Precis som du så klokt såg hos din bästa vän att hon sätter sig själv åt sidan, att du också försöker att ta hand om dig själv som prio nummer ett. Den omtanke och omsorg som du visar för dina vänner och din mamma är viktigt att du visar dig själv för att må bra och kunna vara ett bra stöd.
Avslutningsvis undrar du kring vad som definierar ångest. Det du beskriver, med oro, nedstämdhet, stress och känslan av utanförskap, ingår i definitionen av ångest. Ångest kan ta sig olika uttryck och upplevas olika starkt. För att lindra ångesten kan olika typer av hjälp behövas. För vissa räcker det att prata med vänner, andra behöver mer professionellt stöd. Du ska inte behöva må såhär. Vad tror du att du skulle vilja ha för stöd? Du kan självklart höra av dig till oss jourer via mejl, chatt eller telefon.
Hoppas du fått någon hjälp av att skriva här! Vi vill gärna fortsätta att stötta dig. Kom ihåg att du är värdefull och förtjänar att må bra!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
