Hej, jag är en tjej på 16 år som nu i 3 år har haft komplex över hela min kropp. Allting började för 3 år sedan när min kompis hade en ätstörning och jag tyckte att hennes kropp var så fin och smal så jag började också gå på olika dieter och träna mera. Nu 3 år senare håller jag ännu på med att gå på olika dieter och jag äter varken frukost eller lunch bara middag för jag vill så gärna vara smal. Alla säger att jag är jätte smal men de tycker inte jag själv. Det var också en period som jag åt jätte lite och spydde upp precis allt jag åt. Jag brukar träna flera gånger per dag och jag sover ungefär 6 timmar per natt. Jag har gått hos en kurator i min förra skola ( började nu i höst i gymnasiet) för att jag hadde ångest typ alla dagar hela tiden. Får också ångest när jag ätit för mycket eller alltid när jag äter och det ända jag tänker på hela tiden är mat och hur mycket kalorier jag bränner och äter. När jag var på ett samtal med min lärare så tänkte jag säga till henne att jag inte mår så bra men jag vågade inte ifall hon skulle kontakta mina föräldrar så jag lät bli att säga det. Jag funderar om detta är tecken på att jag kanske utvecklat någon form av en ätstörning?
Svar
Hej!
Tack för ditt mejl och vad bra att du hörde av dig till oss!
Du skriver att du länge har haft komplex över din kropp och att du misstänker att du har en ätstörning. Det låter som att du är van vid att prata med personer om din ångest och det är ju bra. Att du sedan tog steget och nästan pratade med din lärare var modigt och bra av dig! Det kan vara skönt att ha människor i sin närhet som vet om hur du mår. Om du har har en ätstörning är det viktigt att du får hjälp och om du berättar för din lärare så finns det en chans att dina föräldrar får veta. Men som jag skrev innan så kan det vara skönt att ha folk i sin närhet som vet vad du går igenom och som du kan prata med.
Du berättar att du får ångest när du äter och att du ofta tänker på kalorier och hur mycket du förbränner. Det låter som att dessa tankar upptar mycket av din tid och energi och om jag har förstått dig rätt så tycker du att det är jobbigt? Att berätta för någon som en har förtroende för, till exempel en lärare, kan lätta på tycket inombords och vara skönt. Om det är så att du vill få hjälp med att tänka mindre på mat och ha mindre ångest när du äter tror jag att det skulle vara bra om du fick prata med någon professionell om det. Om du vill bolla dina funderingar med någon som själv haft en ätstörning kan du kika på den här sidan: http://www.friskfri.se/fa-hjalp/chatt/
Att vara fin och smal är inte samma sak. Det finns många olika former på kroppar och alla är lika fina oavsett hur stora de är eller hur de ser ut, det är ju det som är så bra och spännande med kroppar! Vi kan tyvärr inte svara på om du har utvecklat en ätstörning eller inte. Om du vill ha professionell hjälp för att ta reda på det kan du till exempel vända dig till en psykolog, det finns på de flesta ungdomsmottagningar.
Hoppas vi har svarat på din fråga och tack för att du hörde av dig till Tjejjoren.se!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
