Hej!Jag har anorexi, men vill inte bli frisk från den. Alla runtom mig tvingar mig till att äta och jag kan inte längre undvika maten då de har hök ögon på mig, vilket är så j*vla jobbigt!Jag är typ deprimerad oxå, jag gör ingenting på eftermiddagarna, utan sitter ofta i mitt rum tills jag ska gå och lägga mig. Men det är samma sak där, jag orkar inte ens försöka bli av med det. Allt känns så jävla meningslöst, och jag hatar att jag måste äta! Varför kan de inte bara låta mig gå ner i vikt, tills jag e nöjd. Jag menar jag är inte ens smal för att vara anorektiker. Det syns ju inte ens! Fan, jag hatar mitt liv och mig själv! Ibland vill jag bara dö!!!Och så ni vet, så går jag till bup, har gjort det länge, men det hjälper inte. Jag orkar fan inte längre. Allt är bara skit..!!!
Svar
Hej!
Vad bra att du hörde av dig till oss.
Du skriver i din fråga att du har anorexi, men att du inte tycker att du är särskilt smal för att ha anorexi och att du inte vill bli frisk. Du skriver också att du tycker att livet känns meningslöst och att du ibland bara vill dö.
Anorexi är inte bara en fysisk sjukdom på så sätt att den har att göra med den faktiska vikten och kroppsstorleken, utan det är också en psykisk sjukdom. En person med anorexi tänker mycket på mat och kropp och på hur man ska kunna ta kontroll. Man planerar för hur man ska slippa hamna i situationer där man måste äta, och det är vanligt att man väljer att isolera sig eftersom man då slipper försöka tänka ut undanflykter. Tankefixeringen som anorexin för med sig tar energi och leder ofta till att man blir nedstämd och deprimerad. Man får helt enkelt svårt att tycka att saker i livet är roliga.
Det går att bli frisk från anorexi. Att inse att man är sjuk och att våga berätta det är ett viktigt första steg, och av det du skriver låter det som att du tagit detta viktiga steg. Det är starkt och modigt av gjort av dig, även fast än det kanske inte känns så för dig just nu. Tyvärr är det ofta så att man kan känna att man inte vill bli frisk när man är mitt inne i sjukdomen, eftersom man tänker att frisk enbart handlar om att gå upp i vikt. Det är dock viktigt att komma ihåg att frisk också handlar om att börja må bättre psykiskt. Ofta kan familj och vänner fokusera mycket på vikten hos en person som är sjuk i anorexi, eftersom det är vikten som syns mest utåt. Det leder lätt till att matsituationen blir laddad, och att man blir bevakad med "hökögon" som du beskriver det. Det är inget konstigt att personer runt omkring reagerar på det sättet, det handlar om rädsla och om omtanke om den som är sjuk. Däremot behöver en person som är sjuk i anorexi ofta mer hjälp än att "bara" börja lära sig att äta. Många gånger behöver man också få hjälp med sitt psykiska mående, så att man så småningom börjar tycka om sig själv och sitt liv.
Du skriver att du har kontakt med BUP men att det inte hjälper. Har du tagit upp det med din kontakt på BUP? Går det att prata med BUP om den hopplöshet och meningslöshet du känner inför ditt liv? Finns det andra personer runt dig som du känner förtroende för som du också kan prata med? Ibland kan det även vara så att det känns lättare att vara ärlig med hur man känner sig om man får vara anonym. Det finns en organisation som heter Tjejzonen som har en ätstörningsjour där man kan få stöd via chatt och telefon, du kan gå in på deras hemsida www.tjejzonen.se och läsa mer om dem.
Ta hand om dig och hör gärna av dig igen om du behöver! //Tjejjouren.se
