Hur vet man när man har en ätstörning? Jag är "normalviktig" enligt mitt bmi, men jag ser ut som om att jag väger minst 10kg i övervikt. Jag är väldigt kräsen när det kommer till mat, speciellt frukosten. Jag kan inte äta min frukost om någon annan har gjort den. Lunchen skippar jag ganska ofta och på helgen flyter lunch och frukost tillsammans. Kvällsmaten äter jag långsamt sitter helst och petar i maten. Och jag hatar att äta ute. Eller hatar helt enkelt att äta bland folk. Jag och en annan satt och diskuterade mat när det kom ett inslag på tv om skolmaten och det kom upp en bild på någon äcklig sörja.. och jag slängde ur mig "Det där skulle jag aldrig kunna äta!" Den här andra personen tittade på mig och frågade "Har du anorexia eller?" Jag vet inte, men jag har ofta hört den frågan innan. Men denna gången va hon allvarlig. Det anses mer som en skam att självskada eller ha en ätstörning i min familj. Och jag har självskadat förrut, men slutade när jag blev upptäckt av min syster. Jag tror att min familj misstänker något. Men jag tycker inte att jag har någon ätstörning. Var går gränsen egentligen? När blir vikfixeringen farlig? När går man över gränsen?
Svar
Hej!
Vad bra att du hörde av dig till oss med din fråga!
Du frågar hur man vet när man har en ätstörning, var gränsen går och när viktfixeringen blir farlig. Det är en väldigt viktig fråga som du tar upp och jag tycker det är mycket starkt och modigt av dig att överhuvudtaget våga ställa dig själv den frågan eftersom ätstörningar, precis som du själv beskriver, ofta är förknippade med starka skamkänslor. En person med en ätstörning gör ofta allt den kan för att inte bli "avslöjad".
Generellt kan man säga att ätstörningar egentligen inte handlar om vikt - utan om känslor, kontrollbehov och fixering vid mat. Har man en ätstörning har man problem med att äta helt enkelt, man tänker ofta mycket på mat och på sin egen kropp/vikt. Hur själva ätstörningen ser ut kan variera. För vissa kan den till exempel innebära att man äter väldigt lite eller nästan inget alls, medan den för andra tar sig uttryck i att man istället proppar i sig mat för att kanske sedan kompensera det man ätit genom att kräkas, ta laxermedel eller träna extra mycket. Hur en person med en ätstörning ser ut kan också variera - vissa är underviktiga, medan andra är medel- eller överviktiga.
Utifrån vad du skriver om din egen situation så kan inte jag avgöra om du har en ätstörning eller inte. Det låter dock som att du funderar mycket kring mat, och att matsituationen inte är något enkelt för dig. Kanske är det så att du är på väg att utveckla en ätstörning? Ett förslag är att du går in på tjejguiden på Tjejjouren.se och läser mer om ätstörningar och vilka tecken och symptom som finns. Kanske har du också någon i din omgivning som du litar på och som du kan prata med om dina tankar och funderingar? Om det känns svårt att prata med någon som du känner är ett annat alternativ att prata med en kurator på din ungdomsmottagning. Det finns också en förening som heter Tjejzonen (tjejzonen.se) som har en ätstörningschatt där man kan vara mer anonym om det känns bättre.
Hör gärna av dig igen om du har fler frågor!
Ta hand om dig! // Tjejjouren.se
