Hej!
Jag är 13 år, ska fylla 14.
Jag är helt vilsen och trivs inte med mitt liv.
Jag känner mig värdelös, poänglös, uniklös, användninglös.
Jag har frågor som är omöjliga att svara på. Frågorna har jag haft i 2 år och de senaste månader har det blivit värre.
Vad är meningen med livet? Varför lever jag?
Varför hamnade jag på denna jorden?
Vem är jag?
Eftersom mitt liv är så värdelös så har jag planerat. Jag tar livet ur mig om jag mår fortfarande dålig. Jag väntar tills jag blir 20 år. Mår jag dålig då hoppar jag.
Problemet är att jag kan må bra ibland men är mest ledsen. Alla ser mig glad visar inte ig ledsen.
Jag vill verkligen inte leva...
Jag vill inte dö heller...
Bara försvinna.
Vad är det som är fel på mig?
Svar
Hej!
Tack för ditt mejl och vad bra att du hör av dig till oss med dina tankar och funderingar!
Du skriver att du är vilsen och att du inte trivs med ditt liv. Du skriver att du har frågor som är omöjliga att svara på och att du haft dem i två år men att det blivit värre de senaste månaderna.
Du undrar vad som är meningen med livet, varför du lever, varför du hamnade på den här jorden och vem du är.
De här frågorna du funderar på är svåra och människor genom alla århundraden och i alla delar av världen har haft samma tankar som du har. Så det är inte konstigt att du funderar över detta precis som flera miljarder andra människor gjort innan dig, samtidigt som dig och kommer göra efter dig. Jag förstår att det kan kännas omöjligt att svara på, men det kanske är för att det inte finns ett enda rätt svar? Det finns ju lika många svar på den frågan som det finns människor i världen- för svaret är olika för alla.
Alla får och kan bestämma själva vad som är meningen med just deras liv och att komma på vad det är kan ta tid, det kan också förändras under ens liv. Att ha sådana här existentiella frågor (existens = att finnas till) som du har är jättevanligt och de flesta har dom under perioder i sitt liv. Jag tänker att det är bra att prata med andra om de här tankarna som en har, med t.ex. vuxna som en känner sig trygg med eller med sina kompisar - för att få lite perspektiv och veta hur andra tycker och tänker. Finns det någon i din närhet som du skulle kunna prata med om det här? Till exempel en vårdnadshavare, lärare, skolkurator eller kompis?
Du skriver också att du känner dig värdelös, poänglös, uniklös och användningslös och att du planerat att ta ditt liv om du fortfarande mår dåligt när du är 20 år. Du skriver också att du kan må bra ibland men att du mest är ledsen och att alla ser dig som glad föra att du inte visar att du är ledsen. Du skriver att du inte vill leva men inte dö heller- att du bara vill försvinna. Av det du berättar förstår jag det som att du mår dåligt och det ska du inte behöva göra. Det finns hjälp att få. Det är jättebra och klokt av dig att ta ett första steg genom att skriva till oss på tjejjouren.
De här känslorna du har måste vara jättejobbiga att bära på men att du kan förklara dem och att du vet vad som är problemet visar att du är mycket medveten om vad du tycker är jobbigt och det kan du få hjälp med. För det går att få hjälp mot dåligt mående. En kan ha psykiska sjukdomar eller diagnoser som gör att en mår dåligt fast en inte vet varför och som är svårt att göra något åt om en inte får rätt hjälp. Men det finns hjälp att få! Kan du prata med någon vuxen i din närhet, t.ex. hemma eller på skola om detta så att de kan hjälpa dig vidare? Du kan även prata med kuratorn på skolan, gå till till ungdomsmottagningen eller till vårdcentralen. De har tystnadsplikt och finns där för att hjälpa dig och andra i liknande situationer. Vad tror du om det?
Om du känner att du först vill prata mer om detta via chatt, mail eller telefon med några av våra jourer så kan du också göra det. Du kan hitta när alla våra jourer har öppet här: https://tjejjouren.se/kontakta-jour
Du kan också skriva hit till frågelådan igen om du vill skriva mer kring detta.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
