Hej.Jag är 22 år och läser på högskolan. Jag lider av ångestkänslor och får panik, känslor av att allt är hopplöst och bryter ihop i små och ibland stora gråtattaker. Ofta vet jag inte varifrån dessa känslor kommer men då de kommer har jag hanterat dem på olika, ofta självdestruktiva sätt.Min fråga är vart jag ska vända mig för att få hjälp. Jag har gått till kuratorn på studiehälsan men kände att det inte hjälpte mig.kag skulle snarare vilja få någon medicin. Vart ska jag vända mig, vårdcentralen jag tillhör verkar inte ha någon psykiatriker. Kommer allmänläkaren förstå mitt problem, de har ju inte läst psykologi?Kollar om ni vet. Tack!
Svar
Hej Anna!
Bra att du kollar med oss, och vad bra att du redan har vänt dig till skolhälsan för att få hjälp. Att må dåligt och ha ångest är inget som någon ska behöva leva med och du har rätt att få hjälp. Grymt bra jobbat av dig att testa olika sätt att få hjälp, det är inte allt som funkar på alla och skolhälsan kanske inte var din grej. I vilket fall som helst finns det annan hjälp att få och precis som du själv nämner kan du vända dig till din vårdcentral. De har kompetens att möta dig där och hjälpa dig. Antingen kan du redan på vårdcentralen få den hjälp du behöver, eller så kan de hjälpa till att slussa dig vidare till rätt instans, beroende på vad för slags hjälp det på vårdcentralen bedöms att du behöver. Ibland kan det kännas lite jobbigt att ta kontakt med sjukvården, hur känner du inför det? Om du inte vill ringa själv kanske du kan be någon du känner att vara med vid samtalet? En del tycker också det kan vara skönt att ha någon med sig vid första tillfället, medan andra hellre går själv. Vad tycker du känns bäst? Det är som sagt jättebra att du på egen hand börjat ta tag i situationen, men ibland kan det vara tungt att bära sådana här saker helt själv. Har du någon du kan prata med om hur du mår?
Du beskriver att du mår dåligt, har ångest och panik, får gråtattacker och jobbiga känslor som du löser genom självdestruktivitet. Du skriver också att du inte vet vad dessa känslor kommer ifrån. Det är inte alltid så lätt att reda ut varför man känner som man gör och ofta finns det inte en specifik anledning att peka på. Snarare brukar det handla om flera olika faktorer som gör att man mår dåligt. Hur länge har du mått såhär? Vad är det som gör att du inte tycker att det hjälper att prata med din kurator? Ibland kan det ju vara så att personkemin med den man pratar med inte stämmer och det kan påverka hela situationen jättemycket. Vad tror du om att prata om hur du känner med någon annan kurator eller psykolog? Ofta tar psykiska problem en tid att reda ut, och kan kräva flera perioder av samtal. Ibland är det bra att kombinera samtal med medicin, och ibland är det inte det. Det bästa är att låta en läkare avgöra vilket som passar för just dig.
Jag hoppas du fått svar på dina funderingar, och att du får den hjälp du behöver och har rätt till!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
