Hej tjejjouren! Tack för att ni har svarat på mina förra frågor, jätte snällt.Jag vänder mig till er än en gång. Jag undrar och jag kan ha fallit i en depression. Helt plötsligt kan jag av jätte små banala saker bara bli så ledsen att jag stänger in mig själv helt, hatar mig och skriker inombords. Varför?Sakerna som triggar det har ofta med mina vänner att göra, jag har någon sorts fix idé om att mina vänner inte värderar mig lika högt som jag värderar dem och det gör så att jag mår jätte dåligt. Jag kan aldrig få bort känslan av att det är jag som är otillräcklig och inte bra nog för att de ska uppmärksamma mig och umgås med mig. Jag undrar ofta om jag inte bara inbillar mig. I alla fall, ibland så bara raserar allt inom mig och jag har knappt orken att röra mig och det kännns plötsligt som att alla avskyr mig något ofantligt.
Är jag deprimerad? Behöver jag anti-depressiva mediciner?Jag brukar kunna ta mig bort från känslorna något sånär när jag tar energidryck. Den otroliga sorgen känns inte hela tiden, den ligger mer och slumrar vardagligen, men när den väl gör det så får jag inte bort den hur mycket jag än vill det. Jag vill bli glad!Jag blir mer paranoid och över-analyserar otroligt mycket. Jag stöter ofta bort mina vänner när det händer så att jag hamnar i en ond cirkel av självhat och sorg.
vad ska jag göra?Min kurator tjatar och återkommer ständigt till min relation som uppenbarligen gör så att jag har svårt att känna tillit till folk. Klart det låter troligt men det är nog inte allt och jag vill ha ett sätt att få bort min desperata sorg så oftare och oftare smyger sig på. Hur?
Svar
Hej!
Vad bra att du vänder dig till oss med dina funderingar, alla dina frågor är såklart välkomna.
Du funderar på om du kanske lider av en depression, det kan jag tyvärr inte svara på eftersom jag inte är medicinskt kunnigt, för att få svar på det måste du kontakta läkare eller kurator. Jag kan däremot försöka förklara vad en depression innebär och försöka stötta dig i dina funderingar.
Du skriver att du kan bli ledsen över vad du tycker är banala saker och att du känner ett hat emot dig själv och att du tappar orken. Du beskriver att det ofta har med dina vänner att göra, det tycker jag inte är banalt alls – vänner spelar en stor roll i livet och det är inte alls konstigt att fundera över sina vänners åsikter om en själv.
Jag funderar över vad det är som får dig att känna att du är otillräcklig och att dina vänner inte värderar dig tillräckligt högt? Det är jättebra att vara i kontakt med dina känslor men det är också viktigt att funderar varför du känner som du gör, är det t.ex. något särskilt som dina vänner säger eller gör som får dig att känna så eller är det i någon speciell situation? Precis som du skriver kan det vara så att man ibland överanalyserar och då är det lätt att man fastnar i en sådan negativ spiral som du beskriver. Är det här något som du kan prata om med dina vänner?
Du visar på stort mod som berättar och funderar på det här och jag tycker att det är positivt att du pratar med en kurator.
Du beskriver också att allt raseras ibland och att det är svårt att bli glad igen, även om du vill det. Bara det att du själv känner att du vill bli glad är jättepositivt och ett steg i rätt riktning. När man lider av en depression så har man känt sig nedstämd och ledsen under en längre period och man upplever att man inte längre orkar med saker och ting, gå i skolan eller träffa vänner, ofta utan att man kan komma på en bra anledning till varför. Det skiljer sig från vanlig nedstämdhet genom att det är en sjukdomsbild som inte går över av sig självt.Tycker du att du känner igen dig?
Du undrar också om du behöver antideprissiva medel, det kan jag tyvärr inte svara på. Antidepressiva medel skrivs ut av läkare men det är viktigt att känna till att det inte är pillret i sig som gör en glad och lycklig, det är istället i kombination med samtal med t.ex. kurator som gör att man mår bättre. Kanske är detta något att rådfråga kuratorn om?
Du skriver också att du kanske har svårt att känna tillit till andra och att du ibland stöter bort vänner pga. detta men att du vill ha hjälp att ta dig ur din sorgsenhet. Det är jättesvårt att ge något konkret tips, det är också olika för alla. Det bästa är nog att inte hålla det för dig själv – du gör en stor insats som skriver till oss och pratar med en kurator, det tycker jag verkligen är väldigt starkt av dig. Det kan också vara bra att berätta för familj och vänner hur man känner, är det något som du känner att du vill och kan göra? Det är såklart inte enkelt om du känner att du att du har svårt med att känna tillit, kanske kan du börja med en person som du känner dig trygg med, vad tror du om det?
Att känna sig nedstämd och osäker är något som de flesta känner igen och det är naturligt att vilja få bekräftelse från omgivningen att man är uppskattad, vänner är ju dessutom till för att peppa och stötta varandra, eller hur? Det jag menar är att du inte är ensam om det som du beskriver, kan är det t.o.m. så att någon av dina vänner har upplevt något liknande och det kan vara skönt att prata med någon som har upplevt samma sak som du.
Jag hoppas att du har fått lite svar på dina frågor.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
