Hej igen, det var jag som skickade in en fråga om panikångest. Bara någon dag innan jag mejlade er så mejlade jag en liknande sida, och dom länkade en sida där jag kunde läsa om symptom för panikångest, vilket verkar vara; Spänd / värk, Ökad puls. Hjärtklappning. Svettningar, Fryser, Värmekänsla, Magont, Yrsel, Darrig, Stickningar i armar /ben, Tryck över bröstet och Overklighetskänsla (upplevelse att rummet faller på mig, att jag inte känner av kroppen, golvet gungar etc.) Och med tanke på det som jag skrev i mitt senaste inlägg till er och om jag blickar över mitt liv, så stämmar symptomen läskigt nog in.
Vilket skrämmer mig väldigt mycket. För jag har en konstig hjärtrytm som kan ändras bara över några sekunder, men när jag väl har en vanlig hjärtrytm så är det oftast ganska snabba slag, på senaste tiden har jag haft lätt för att bli yr och få magont (en period, bara för någon månad sedan, mådde jag så himla illa pga magont fast vet inte om man kan säga att det är pga panikångest med tanke på att min mage blir uppblåst och konstrar så fort jag äter - vare sig det är något litet eller en ordentlig middag - men det kanske ligger nåt i båda sakerna?), jag har väldigt lätt för att frysa fastän jag har jeans, tjocktröja och vinterjacka på mig eller sitter hemma med ordentliga kläder men ändå en eller två filtar över mig, så som det blir när man är förkyld liksom, fast så känns det nästan hela tiden. Och ja, jag kan egentligen fortsätta berätta vilka symptom som stämmer så himla bra in och varför osv, men vill inte skriva en hel roman. Men så klickade jag mig vidare på hemsidan som dom andra länkade mig till, och läste under social fobi, och där står det att man får ändrad puls/hjärtklappning, blir darrig, rodnar osv oftast när man är bland folk, vilket det är så jag känner när jag åker buss och till och med spårvagn ibland. Jag som inte står mina föräldrar så särskilt nära vill kunna söka hjälp utan att de får reda på nåt. Men det kanske är svårt med tanke på att jag är under 18? Är väldigt, väldigt blyg - speciellt när det gäller att prata öppet inför någon om problem - så vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. För blev uppmanad att helst söka hjälp. Man kan tydligen leva så här utan att få hjälp, jo tack jag vet med tanke på att det har varit så här ett par år, men samtidigt så vill jag ju få hjälp när jag nu fått veta att det finns. Men hur kan jag få hjälp utan att mina föräldrar blir indragna? Skulle vilja få reda på om jag verkligen har panikångest och/eller social fobi, och depression när jag ändå håller på. Skulle underlätta väldigt mycket, för vissa perioder så känns det som om att alla sorters psykiska sjukdomar stämmer in på mig, men särskilt depression och panikångest har länge följt efter mig. Skulle helst vilja slippa prata öga mot öga med någon om detta, men måste givetvis göra det för att få hjälp, men finns det medicin mot panikångest?
Svar
Hej! Vad bra att du hör av dig till oss med dina frågor! Jag tycker att du är jättestark som hör av dig till oss när du vill ha tips och råd!
Alla vi människor drabbas någon gång utav en del av dem symptomen du berättar att du upplever. Ibland kan livet kännas stressigt. Det är mycket runt om i omgivningen man ska klara av och förstå sig på. Det är då inte ovanligt att man kan få dessa panikattacker, eller panikångest som en läkare kallar det. Du behöver inte vara rädd för att ta kontakt med någon om detta!
Du beskriver att symptomen du känner stämmer överrens med symptom när det gäller panikångest. Det är väldigt viktigt, så som du själv skriver, att du får hjälp med en kontakt med en kurator, skolsyster eller en vårdcentral som kan hjälpa dig vidare med dessa frågor, och som är specialiserade på detta.
Är du osäker gällande deras tystnadsplikt tycker jag att du kan ta kontakt med dessa personer och fråga innan ni har börjat prata om din situation. Du skriver också att du är blyg över att prata med och inför människor, detta är väldigt vanligt. De här människor, som du tar hjälp utav, ska vara mycket professionella i sitt bemötande gentemot dig och ska inte på något sätt få dig att känna dig blyg eller osäker. Jag tror säkert att om du vill, så kan du få telefonkontakt istället för en personlig kontakt detta kan du kanske fråga när du tar den första kontakten. Det du skriver om gällande medicin så är det svårt för mig att avgöra och bedömma, detta måste en professionell person hjälpa dig med och berätta för dig vad det finns för alternativ.
Till slut vill jag tillägga att det är jättebra och viktigt att du hör av dig till oss om du vill ha ytterligare hjälp! Och jag hoppas att du får den hjälp du förtjänar! Du är mer än välkommen att återkomma med dina frågor och funderingar. Vi är tillgängliga via chatt och telefon, du hittar din närmaste jour här
Ta hand om dig!
/ Tjejjouren.se
