Jag har Asperger Syndrom.
Det är som Autism fast utan omfattande utvecklingstörning. Jag fick inte min diagnos fören jag var 16 år.
Innan jag fick den diganosen hade jag, utan att överdriva, ingen som helst aning vad autism var för något. För er som inte heller vet det så är det en diagnos där patienten fungerar mycket annorlunda jämfört med andra.
Man tänker annorlunda. Man har ingen koll på sociala koder. Man har ingen aning hur kroppsspråk fungerar. Man är i andras ögon en mycket otrevlig person, eftersom de sällan vet vad asperger är för något.
Jag har kraftigt autistiskt beteende. Jag känner inte att jag har något utbyte av andra människor. Jag hatar att samarbeta med klasskompisarna. Jag tycker det är obehagligt att umgås med personer och jag tillåter ingen att komma för nära mig. Ingen får krama mig.
När det gäller begåvningen har jag mindre autistiskt beteende. Jag älskar att plugga och är mycket teoretiskt lagd. Får jag jobba själv med teoretiska uppgifter fungerar det utmärkt. Dock har jag svårt att koncentrera mig. På föreläsningar är det ända jag hör "bla bla bla bla" och efter ett tag får jag lust att skrika åt läraren att hålla tyst.
Men jag hejdar mig såklart.
Innan jag fick min diagnos förstod jag inte på mig själv för fem öre. Jag fattade verkligen inte varför jag inte hade vänner och varför jag alltid lyckades bli offer för mobbning.
Jag har varit mobbad hela mitt liv. Sexuella trakaserier, vandalisering av mina saker, knuffad och upptryckt mot väggar, kraftig psykisk mobbning och till och med dödshotad.
En tjej spottade i mina skor och tog mitt papper jag skrivit och skrev bajs över hela uppgiften. Hon kollade på mig och skrek att hon fick ögoncancer.
När jag var 14 år planerade jag självmord.
Mitt dåvarande familjehem kontaktade psykiatrin omedelbart och de skrev akut ut antidepressivum.
Idag är jag 18 år och äter fortfarande massor mediciner. Tack vare att jag fått min diagnos har jag börjat hantera Asperger bättre.
Jag har kompisar i skolan och jag börjar komma över att jag blivit mobbad, även om det alltid kommer sitta kvar i hjärtat.
Lägg till kommentar