Allting känns alltid tyngre när lamporna i husen släcks och tystnaden omfamnar oss.
Jag har alltid velat ha någon där, att prata med som förstod mig på riktigt. Någon som kunde stoppa alla negativa tankar och vända de till det positiva. Google var något som jag kunde sitta med i timtal. Letandes efter chattar, eller en blogg bara för att kunna känna igen sig en gnutta, att kunna känna - Det blir bättre.
Jag är uppväxt med våld i hemmet, har brukat droger, har ett LVU , varit deprimerad, inlagd på BUP, bott på ungdomsboende och bor just nu i fosterfamilj. Går även igenom en rättsprocess med min pappa nu då han är åtalad för grov fridskränkning.
Jag vet vad jag pratar om, jag vet hur det känns.
Jag har nu startat en blogg, där jag bloggar endast om saker jag gått igenom och går igenom. Mina erfarenheter och tips.
Hur får man en skit situation att bli bra ?
Hur ser man ljuset i mörkret ?
Mitt huvudmål med bloggen är att hjälpa andra som är i liknande situationer, att få dom att förstå att fan man kan verkligen vara på botten men att det blir bättre med tiden och att man blir så fruktansvärt stark i sig själv senare och klarar av vad som helst!!
Jag vet allt för många som har gett upp om livet alldeles för tidigt och det är dags att börja kämpa.
Ge mig en chans, att kanske få hjälpa just dig från svåra tider till bättre tider. Antingen genom att du bara läser min blogg och slipper känna dig så fruktansvärd ensam, eller att du tar dig till mina tips och använder dig av dom. Och självklart, finns jag om någon skulle vilja prata.
Lyckas jag med att hjälpa iallafall en tjej ur en sån fruktansvärd tid av sitt liv, då kommer jag kunna leva för det resten av mitt liv!
Jag är ingen psykolog, eller har någon utbildning inom detta
men en sak ska ni veta
jag har levt livet
Lägg till kommentar