Mican: "Jag vill inte vara snygg"

Det brukar folk tycka är konstigt. Och det är kanske inte så konstigt – att folk tycker det, alltså. Idag finns ju en jättestark press att vara snygg, särskilt för tjejer och kvinnor. Det är som om vi inte kan tas på allvar, inte är värda något, om vi är ”fula”. Nästan allting skickar hela tiden signaler till oss om att vi bara kan bli lyckliga om vi är fina, och att vi aldrig duger som vi är. Reklambilder i tunnelbanan, hur tjejer porträtteras i filmer, ja till och med när vi pratar med våra egna kompisar handlar det om hur vi ska bli snygga.
 

Det ska rakas och vaxas, hår ska lockas och fönas, ansiktet ska målas, fötterna ska peelas, fett ska bantas bort, kroppen ska solas eller blekas, naglar ska fixas, kroppen ska pressas in i snygga men obehagliga kläder, läppar ska opereras och så fortsätter listan…
 

JAG ORKAR INTE!
 

Så jag slutade försöka ”göra mig snygg”. Slutade sminka mig. Slutade raka mig. Slutade bära snygga men opraktiska kläder. Och så snaggade jag av mig allt huvudhår.
 

Jag slutade plåga mig själv för att uppnå skönhetsidealen. Och vet ni? Jag har aldrig varit lyckligare!
 

Innan jag började med ”ful-revolten” så kunde mitt mående kretsa kring hur jag såg ut. Om jag var ofixad och kände mig ful, så kunde jag inte ha lika kul med andra människor. Jag kände att jag inte dög om andra tyckte att jag var ful eller äcklig. Jag kunde till och med stanna hemma istället för att gå ut med kompisar, bara för att jag kände mig ful den dagen.
 

För några år sedan började jag ifrågasätta min vilja att hela tiden vara snygg. Varför var det så viktigt, egentligen? Så jag började, i små steg, att sluta ”snyggfixa”. Jag vande mig vid att gå utan concealer, sedan utan maskara, sedan med ofixat hår, sedan med orakade ben – och så vidare.

Det var läskigt i början. Jobbigt. Jag mötte en hel del motstånd, men också mycket pepp

Det var läskigt i början. Jobbigt. Jag mötte en hel del motstånd, men också mycket pepp. Jag fick hela tiden kämpa emot impulserna att vika mig för skönhetsidealen. Och många gånger orkade jag inte. Så jag rakade mig ändå. Sminkade mig. Tog de obekvämare, men snyggare, skorna. Men ju längre tiden gick, desto mer vågade jag trotsa skönhetsidealen – och desto bättre mådde jag!
 

Jag är fortfarande inte helt fri från tanken att det är viktigt att vara snygg. Den är ju så djupt rotad inom oss alla – ända sedan vi var bebisar har vi ju matats med idén om hur viktigt det är att vara fin! Men jag har vunnit så himla mycket på att kämpa emot idén att jag måste vara snygg för att ha ett värde. Jag vill att andra också ska få uppleva vilken frihet det är att inte oroa sig över sitt utseende.
 

Låt oss kämpa tillsammans för att krossa idén att vi måste vara snygga för att duga! Om du inte själv orkar gå emot skönhetsidealen så är det helt okej – men stötta de som trotsar dem! Kommentera inte andras utseende i onödan, prata inte skit om någons ”fulhet” – sprid inte vidare idén att tjejer måste vara snygga för att respekteras!

Tillsammans kan vi bryta oss fria!
 

Och Du. Du är värdefull. Oavsett hur du ser ut. 

Mican är med i Tyresö Tjejjour. Dem kan du chatta med på onsdagar.