Hej. Ca 3 veckor innan julen 2013 fick jag reda på att mina föräldrar skulle skiljas.
Min pappa vill inte längre vara med mamma. Allt kom som en chock, både för mig och mamma. Vi hade ingen aning! Inga bråk hemma, ingenting! Allt har varit bra under hela min barndom. Jag fyller 15 år i sommar.
Det har gått tre månader sedan jag fick reda på att pappa ville skiljas. Den här vintern har varit den absolut värsta tiden i hela mitt liv. Men jag har klarat mig hit. Dock så gråter jag fortfarande varje kväll och är extremt ledsen och känner mig så ensam. Vill ha någon att prata med.
Jag bor hos mamma, som nu har träffat en ny. Han är här nästan varje dag och sover över, jag har sagt att jag vill ha lite egentid med min mamma men hon vill inte förstå. Jag förstår hennes sorg, det gör jag verkligen. Men jag vet inte vad jag ska göra längre, gråter minst en gång varje kväll, är rädd för att vara ensam eller i mörker. Det är då jag börja tänka på allt.
Låser oftast in mig. Jag är så trött på att må så här! Jag vill må bra igen.. Helst av allt skulle jag vilja prata med någon som mår som jag. Det är så svårt att sätta ord på mina känslor. Behöver någon som kan ge mig tips, hur jag ska tänka, exempel på vad jag kan göra när jag känner mig så ensam.
Vill bo med pappa, åtminstone variera. Men han bor så långt bort... :'( behöver hjälp... Sitter just nu och gråter i badrummet.. Känns som att hoppet börjat ta slut. Har mått såhär konstant i snart mer än 3 månader.. Förstår inte vad som är så svårt för mig.. Kan inte kontrollera mina känslor och minst av allt all gråt och ångest.
Lägg till kommentar