Gilla

Tjej som stolt och lättad kommer upp ur vattnet med livräddningsdocka (text: Jag ska tänka på henne genom hela livet)

"Hon var så lättad och stolt, det var fint att se"

Gilla

Måndagen den tjugofjärde oktober tvåtusenelva

En serie av Klara Wiksten

Måndagen den 24 oktober 2011, av Klara Wiksten

Dagen började med att jag fastna framför datan som vanligt. (Jaha...)

Kom plötsligt på att jag drömt en jäkla konstig dröm inatt. (Just jävlar!)

I drömmen gick jag bredvid Årstaviken och i vattnet bredvid mig flöt ett ENORMT stort rött äpple. Det var så obehagligt nått sätt.

Efter några timmar [Klara sitter kvar vid datorn] (Herregud det håller redan på att mörkna jag måste ta mig ut härifrån NU) (Jag blir Galen. Jag blir galen)

Bestämde mig för att gå och simma. Därute var det blåsigt. (Men verkligen skönt med frisk luft) [Klara går i blåsten och tänker på äpplet]

Jag gick in på ICA för att köpa en banan. Där inne stod Jonas Gardell, han skulle köpa kattsand, eller kattmat eller vad det va, (har aldrig förstått vad som är vad)

[Klara kommer till Eriksdalsbadet och tänker på äpplet]

I bassängen skvätte det massa och folk simmade helt fel. Man ska egentligen simma i en ring, åt samma håll, men folk simmade hur som helst.

Det var några ungdomar som skulle göra livräddningsövningar. [Bild på dem när de skvätter i poolen och en av dem säger "Men allvarligt, sluta skvätta!" och en annan "HIIIHH asså du kittlas!"]

Killarna tyckte det var väldigt jobbigt när de skulle öva på att simma och hålla i varandra. (Några ropar "ÖÖÖ BÖGAR, HAHA, JOHAN FÅR FJONG!" och "HAHA HÖHÖ ÄRE SKÖNT ELLER??") Jag blev ledsen. Det måste va så svårt.

Sen skulle dom öva på att dyka ner och hämta en sån där jävla docka ni vet.

En av tjejerna var så rädd innan hon skulle dyka ner och hämta dockjäveln. Jag såg det i hennes ögon fast hon låtsades att hon inte var det. ("HAHA BÖGAR", "NU ÄR DET DIN TUR HANNA!", "KOM IGEN DÅ!")

Jag kände igen mig. Egentligen tycker jag också att det är läskigt med vatten. Jag tror att det är därför jag går och simmar. För att bli stark i rädslorna, inte bara musklerna.

Det gäller att ta kontrollen över sig själv. Annars drunknar man och dör. Jag brukar se mig själv uppifrån och leka att jag simmar i ett stort hav.

Och att jag simmar bort från allt det svåra och läskiga och ledsna.

Och in mot det ljusa, starka och lugna.

Ja i alla fall.. Den där tjejen som skulle hämta dockan, hon dök ner tillslut.

Och kom upp igen med dockan! Hon var så lättad och stolt, det var fint att se. Jag ska tänka på henne genom hela livet.

I duschen efteråt var det jobbigt som vanligt. Hatar att va naken för min kropp är så konstig. Måste alltid försöka hålla för brösten och fittan.

En gång i höstas var det förresten en psykiskt sjuk kvinna som stod och grävde sig i rumpan jättelänge.

Sen gick jag in i ångbastun

Det är som en egen värld där inne. Som att tiden stannat. Suddiga siluetter av nakna kvinnokroppar genom dimman. Allt är tyst. [Klara sitter med benen uppdragna mot kroppen, blundar och tänker på äpplet]

Och det är omöjligt att veta om det är vattenånga, svett eller tårar som rinner längs kinderna på oss. [Tre kvinnor som blundar med droppar rinnandes ner för sina kinder]

Besök Klara Wikstens serieblogg klara-serier.blogspot.se

Lägg till kommentar

Läs även