Hej, jag ska berätta om en historia som började långsamt och slutade över natt.
Min kompis, pojkväns bästa kompis (som vi kallar Sven nu), är en kille jag var intresserad av. Allt började i somras, då jag fick reda på vem han var. Jag kollade han Facebook och Instagram. Tyckte han var snygg och så. Nån kväll, skypade jag och min kompis med hennes pojkvän som var med Sven. Jag var spänd på att få se honom, men han är blyg så jag fick bara höra hans röst. Som var mörk och vuxen. Även fast han är lika gammal som mig, 14 år.
Hela sommaren sa min kompis att vi skulle träffa honom, sen skulle det bli kärlek vid första ögonkastet. Men det blev aldrig av. Jag var aldrig kär, mest intresserad.
Jag fortsatte att vara nyfiken, och höll mig uppdaterad på hans Instagram. Jag gick in på den varje dag, eftersom att jag inte vågade följa honom. Jag har engnat många timmar i tankar om honom, eller ska man säga fantasier. Tankar från att han också var intresserad till att han tyckte jag var en tönt.
Jag bestämde mig många gånger att glömma bort honom, jag höll det nån dag, sen sprack det.
Igår, var jag med min kompis, vi bestämde oss för att jag skulle ta första steget och skriva hej. Jag skrev hej, med världens magknip inväntade jag ett svar.
Jag hann åka hem, fixa mig, och lägga mig i sängen. När jag såg att han hade läst det, eftersom att det var Kik. Men han svarade inte? Jag fick gå på plan B, skriva att det var min kompis som hade skrivit till honom. Jag fick tillbaka något i stil med att det då var tur att han inte svarade. Jag frågade varför och han svarade typ: Ja, men det var ju hon som skrev? Jag väntade med att skriva igen. Efter ett tag, skrev jag något jag inte minns nu. Men fick inget svar, även fast han hade sett det.
Så himla pinsaaaaamt!! Vilken tönt han måste tycka att jag är?
Efter många ledsna sms till två av mina kompisar, kom jag över all pinsamhet och ledsamhet. Detta var ju bevis på att han inte vill mig något. Om han skulle vart intresserad, skulle han svarat från första början.
Och nu, är allt som bortblåst. Alla känslor, tankar är så långt i från. Det känns som han aldrig funnits. Väldigt skönt faktiskt.
Nu kan jag glömma honom och fortsätta min resa om att hitta min dröm pojkvän. Jag är inte ens ledsen, vilket är ett bevis på att jag aldrig var kär!
Lägg till kommentar