Jag känner mig som mest ensam när jag mår skit.
Lämnad åt mina känslor och min egen trasiga syn på framtiden, livet, allt. Det som alltid finns där, jaget, blicken, självet, vänder sig in och ut - blir hudlöst, skrumpet och alldeles alldeles allena. Övergivet av sitt rosenkindade skal.
Oftast handlar det om att världen ter sig så genomoduglig och att jag aldrig kommer att räcka till. Att det finns för mycket skenbart gott, särskilt när det kommer till det sociala. Och att det goda som finns inte kommer nå ut för att människor är så långtifrån varandra, så dömande, egoistiska och ignoranta om vartannat.
Att inte ens eldsjälar kommer att orka till slut, att alla mina vänskaper är något konstlade eller halvhjärtade och bara faller ihop under min orkeslöshet.
Att ingen är mig värdig, och jag värd än mindre, krass, söndrig och förpestat cynisk som jag är.
Det värsta är att jag själv vet hur fel jag har.
Att jag främst måste hitta fel hos andra för att jag aldrig kommer ifrån mina egna brister. Att jag inte vågar fästa mig eller bara vara uppriktigt glad, av rädsla för att trygg frihet och vanemässigt svårmod ska gå förlorade. Ersättas av en ny sorts tomhet, annan hopplöshet eller bara vara platta fall.
Att jag knappelunda är den enda som tvivlar, att djup och ärlighet varken är så vackra eller betungande som jag vill låtsas om. Att någon som så ofta har oseriösa självmordstankar - men likväl självmordstankar - inte borde jobba upp sig över så mycket smått.
Att en vacker dag kommer jag att glömma eller göra någonting åt det hela. Att allt det lite heller fina som lurar mellan raderna, så småningom får ohämmat spelrum. Att jag är snubblande nära att falla i armarna på den pojkvän jag ju älskar men inte vågat visa alla mina sidor för.
Att de lättaste och svåraste vännerna inte ska jämföras, att man själv kan öppna upp, göra rum för mer gemenskap.
För jag är ju inte ensam, familjer och vänner och kärlekar gör narr av sådant här, i synnerhet, självdestruktiviteten.
Jag kryper bara in i alla ödsliga känslor, i brist på mod och ibland ärlighet.
Lägg till kommentar