Jag har lust att ringa honom ibland.
Säga hej hur mår du och jag mår bra, jag tänker på dig ibland och det finns stunder då jag tror att det finns en mening med att ditt namn fortfarande lyser grönt bland kontakterna på min hotmail.
Jag har lust att ringa honom för att berätta alla de där sakerna som i andras verklighet är alldeles för oviktiga, men som i vår en gång var hela världen.
Jag skulle vilja att han skrattade när jag talade om hur klumpig jag var i skolan, hur mycket läxor jag fick och hur ont det gjorde att klämma fingrarna i diskmaskinen.
Jag skulle vilja att det blåste för mycket på kullen där han stod och i telefonen skulle det brusa så mycket att jag knappt kunde höra när han berättade för mig att han saknade mig.
Han kunde få säga på fredag kommer jag hem och då kan jag hålla om dig på natten och du kommer varken bli för varm eller för kall och på morgonen kommer solen skina och då kan vi ta bilen till affären och köpa den godaste yoghurten och den bästa müslin.
Och vi skulle setts på perrongen den där kommande fredagen och gjort precis så som vi sagt. Vi skulle satt hela matkassen på en bricka och krupit upp i sängen igen och vi skulle skrattat tillsammans och tagit för mycket müsli och för lite yoghurt och vi skulle druckit kaffe ur stora glas från Ikea.
Vi skulle slängt i oss chokladpudding innan han körde mig till jobbet och allt skulle varit precis så bra som förr.
Så in i helvete mycket har jag lust att ringa honom ibland. Och jag skulle gjort det, om jag inte vore så förbaskat rädd att han skulle svara att han hittat någon annan. Någon finare än jag.
Emilia bloggar här www.nollfemnolltva.blogg.se
Lägg till kommentar