Tjejjouren.se:
Är det tjejjourernas fel om det saknas satsningar på killar?
Tjejer är uttjatade. Nu är det unga killar som gäller. Vem bryr sig om killarna? är den prioriterade frågan för många, inklusive feminister. Utspelen handlar ofta om att det satsas så mycket på unga tjejer medan killars problem ignoreras i jämställdhetskampen.
Och visst är det viktigt att belysa att också killar drabbas av en maktordning där de förväntas vara herre på täppan med våld, heterosexualitet och förnekelse av känslor som verktyg. Det finns tydliga bevis på att många unga killar har det tufft. De får sämre betyg, kommer inte in på högskolan och begår självmord i högre utsträckning än de jämnåriga tjejerna. Det är med rätta som unga killars situation och position uppmärksammas. Ska vi uppnå jämställdhet måste vi jobba på alla fronter.
Problemet uppstår när ansvaret för de unga killarna om och om igen läggs på tjejjourerna. När tjejer står i fokus uppfattas det som en orättvis specialsatsning, medan den sedvanliga snedfördelningen av pengar till killars fritid och forskning om mäns kroppar och hälsa går obemärkt förbi.
Sveriges 60 tjejjourer har valt att arbeta på en av dessa fronter. Den är i sig bred och komplex och inkluderar Sveriges alla tjejer och transtjejer. Hundratals volontärer arbetar dagligen med att stötta, ordna aktivitetskvällar, sommarläger och informera på skolor. Samtidigt vänder sig projekt som Killfrågor.se, Sharaf hjältar och Stadsmissionens mottagning för unga män till killar med stöd och samtal. RFSL:s fritidshäng Egalia vänder sig till till hbt-ungdomar; killar, tjejer och trans. Olika verksamheter har olika fokus och olika tillvägagångssätt. Det ger de berörda ungdomarna alternativ. Inga problem med det.
Problemet uppstår när ansvaret för de unga killarna om och om igen läggs på tjejjourerna. När tjejer står i fokus uppfattas det som en orättvis specialsatsning, medan den sedvanliga snedfördelningen av pengar till killars fritid och forskning om mäns kroppar och hälsa går obemärkt förbi. Vi lever i ett samhälle där tjejer som grupp befinner sig i ett maktmässigt underläge i förhållande till killar. Mindre resurser satsas på deras fritidsaktiviteter och när de slutar skolan får de lägre lön än männen, trots att de högskoleutbildar sig i högre utsträckning än killarna. Många utsätts för sexuellt våld, trakasserier och skadar sig själva. Tjejjoursrörelsens arbete handlar både om att lägga plåster på såren och förhindra att skadan uppstår. Men när medier uppmärksammar tjejjourerna används utrymmet alltför ofta åt att oja sig över bristen på killsatsningar.
Att en grupp har det tufft utesluter inte att andra också har det. Maktstrukturer slår ofta åt många håll samtidigt och naturligtvis behöver unga killar råd och stöd. Frågan är: Ska tjejjourerna klandras om råden och stödet saknas?
Tjejjourerna är ideella föreningar som till allra största del drivs av volontärer som inte får ett öre för sitt arbete. Initiativet att starta jourer ligger på volontärer, pengarna som krävs söks år för år. Jourerna är inte del av någon statlig satsning eller kommunal verksamhet. Det är därför problematiskt att prata om tjejjourerna i samma mening som man hävdar att ”det satsas så mycket på tjejerna”. Kontakta vilken volontär som helst och fråga hur mycket hon tycker satsas på hennes arbete. De som satsar är jourerna själva och deras volontärer, det de satsar är sin fritid och sitt engagemang.
Det som är beklagansvärt är att inte fler satsar på killar på det sätt som tjejjourerna satsar på tjejer. Eller skapar projekt för både tjejer, killar och trans. Det är synd att inte fler gör som tjejjourerna, Killfrågor.se och Egalia – uppmärksammar ett problem och gör någonting åt det. Det finns många bidragsgivare som mer än gärna skulle finansiera feministiska projekt som vänder sig till unga killar. Det finns behov. Det finns pengar. Sök dem.
Carin Göransson, projektkoordinator för Tjejjouren.se
Angela Beausang, ordförande i Roks (Riksorganistaionen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)
Carina Ohlsson, ordförande i SKR (Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund)
Denna debattartikel publicerades även under rubriken "Det är inte tjejernas fel" i Sydsvenska dagbladet.
