JJ är ett ganska hemligt band. De har släppt skivor i USA och turnerade runt där i våras. Låten Let go kommer från deras tredje skiva JJ No 3. Vi bad bandmedlemmarna Joakim och Elin berätta om låten.
Joakim: Jag och min käresta hade varit i spanien en vecka när Elin kom dit. Vi hade bestämt oss för att fly fosterlandet för en sejour på obestämd tid där vi kunde utforska oss själva och världen utan någonting som vi visste någonting om. Vi ville se om total frihet var ämnat oss.
Konst föds ofta ur knapra förhållanden, någonting man gör för att överleva en annars tärande vardag, en flykt från omvärlden,en omvärld som man inte kan leva med.
Det hade vi under en lång tid gjort: jag hade arbetat som brevbärare hela dagarna och spelat in hela kvällarna, Elin hade tagit hand om barn och fysiskt & psykiskt handikappade och sedan kommit hem till mig och sjungit själen ur sig..
Jag grät när jag lämnade Vallentuna, för jag visste inte om drömmen om frihet kunde bli sann, och gjorde det mig orolig, förväntansfull.
Så med pengar på fickan och ett hus vid stranden skulle vi se om det fanns mer att hämta i våra hjärtan då tiden aldrig räckte till och vallentuna började ta kål på oss. Vi hade så många låtar, så många visioner, men så lite tid.
Elin: Efter att Joakim och hans käresta lämnat mig i vallentuna började jag spela piano och det var det första jag visade Joakim när jag kom till Malaga, sen gick vi ner till stranden på kvällen och spelade gitarr och sjöng.
Jag grät när jag lämnade Vallentuna, för jag visste inte om drömmen om frihet kunde bli sann, och gjorde det mig orolig, förväntansfull. Jag kände mig otroligt ensam och känslosam. Friheten är så svår att hantera, speciellt när man har en vision om vad den är.
Joakim: På stranden började vi sjunga om hur allt det här kändes och vi kände att nu var allt vi hade kvar våra själar, och att detta var en ny plats för oss att börja leva. Sedan behövde vi veta vad vi egentligen skulle ta oss till och vi visste väldigt väl att det var bara att släppa taget om allt man innan kunde och visste.
Nu var vi på stranden med våra bästa vänner.
Elin: Allt vemod som uppstår i att lämna sitt gamla liv för sökandet på ett nytt, utan att ha en aning om vad det nya kan vara, kom till mig då. Efter den kvällen visste vi att vi var ämnade för detta även om vi inte hade en aning om att det skulle bli så svårt så svårt, att vi skulle dö varje morgon och återuppstå varje natt. Intensiteten på de tre månaderna innan jul är obeskrivlig.
Joakim: De första två månaderna spelade vi in en låt om dagen, det var fantastiskt. Tredje månade föll Elin in i koma. Vissa dagar vaknade hon. Till exempel för att lära sig spela munspel.
Elin: Vi har inget konkret budskap, vi vill förmedla oss själva till oss själva i första hand, för att ta reda på vad det egentligen är i oss som skriker så högt och slår så hårt. Allt som måste ut i vida världen och det som bara tar över. Sedan har vi lärt oss hur viktigt det är att dela med sig av det till andra, sina innersta känslor.
Joakim: Att vi har varandra för detta är bland det finaste jag vet, vi hjälper varandra att se varandra och att klara oss i den här världen, att stå ut med oss själva och förstå och förlåta allt och alla. Att dela det starkaste man vet gör allting så mycket mer, det är det viktigaste.
Elin: Om jag inte hade haft jj skulle ensamheten bli så mycket mer påtaglig, även fast jag har människor runt omkring mig hela tiden. Utan en verklig gemenskap som känns på riktigt skulle jag inte klara mig. Det finns i jj och det som är det fina är att jj finns i allt, kolla bara på djuren! Ensamheten är jj. JJ är kanalen för allt, förklaringen till hur saker hänger samman.
När jag sjunger finns bara det och inget annat. Det finns ingen bättre väg ut ur mig själv.
Lägg till kommentar