När en nära vän eller någon i familjen dör, förändras tillvaron väldigt mycket. Ofta är det inte bara sorg och saknad som uppstår, utan även oro och ängslan inför framtiden.
Kanske kommer också en känsla av ensamhet och tomhet. Vännerna kan låta bli att ta kontakt för att de är rädda för att “störa”. De kan vara osäkra på vad de ska säga till någon som är ledsen.
Det är viktigt att du själv ger dig tid att vara ledsen men även att du vågar och orkar ta kontakt med dina vänner eller någon annan som du känner att du kan prata med. Det är viktigt att tillåta sig att vara ledsen och gråta, om alla tårar stannar kvar inne i kroppen mår vi inte bra.
Sorg är ingenting vi kommer över automatiskt, det är någonting vi måste gå igenom. Att prata om sorgen med någon du har förtroende för, kan ofta göra att det känns lite lättare. Ensam är inte stark, man behöver hjälp av andra och det är viktigt att det finns någon som lyssnar.
Olika faser i sorgearbetet
Såhär kan faserna se ut när man drabbas av en stor sorg. Men de behöver inte göra det, en del känner helt annorlunda.
Chockfasen
När någon i ens närhet har dött uppstår ofta en känsla av overklighet. Det är också vanligt att man får svårt att sova, blir lättirriterad eller känner skuld och skam. Ofta svänger känslorna fort. Du kanske blir arg på någon, fast det inte finns någon direkt anledning. Chockfasen är den kortaste fasen.
Reaktionsfasen
Den här fasen brukar pågå under några veckor då man är väldigt inne i sin sorg. Nu går det inte att blunda för det som hänt längre och känslorna är ofta starka. Situationen känns akut och tyvärr får en del självmordstankar eller börjar dricka eller knarka för att hantera krisen.
Bearbetningsfasen
Nu försöker man bearbeta det som har hänt, förstå och få in händelsen i ett begripligt sammanhang. Den här fasen pågår under en ganska lång tid, kanske något år.
Nyorienteringsfasen
Den här fasen pågår länge, egentligen i resten av livet. Nu är man redo att ta tag i livet på nytt, försöker anpassa sig till det som har hänt och de nya erfarenheter som dödsfallet har fört med sig.
Plötsligt en dag känns det lite lättare, man tänker inte hela tiden på det som har hänt. Ibland kan människor få skuldkänslor över att de inte tänker på den som har dött hela tiden, men det är helt naturligt. När sorgen inte är så påtaglig längre kan man få en tydligare och bättre bild av den som saknas och plocka fram sina fina minnen då och då.
Författare: Tjejjouren Miranda, Katrineholm
