Hej, jag är en tjej på femton år och har en bästa vän som heter Rebecka. Hon är verkligen min bästa vän, och betyder allt för mig. Men nästa år kommer vi gå i olika skolor. Och jag är rädd att tappa kontakten med henne, så jag bestämde mig för att prata med henne och säga som det var. Att vi kanske inte skulle umgås så mycket längre. Hon vart ledsen men sa att hon förstod. Hon försökte inte ens behålla mig som vän, så då trodde jag att jag knappt betydde nått för henne. Så vi bråkade ett tag. Och efter en natt och en dag. Pratade vi igen, och jag sa att hon är min bästa vän, men att jag inte visste hur vi skulle göra. men tillslut sa hon att hon ångrade att hon inte kämpade emot, och ville bli vänner/bästa vänner igen. Och det vart vi. Men jag mår fortfarande inte bra, jag vet inte varför. känns som jag har en klump i magen. MIssförstå mig inte, jag är jätteglad att vi är vänner igen, men nått känns inte rätt. Jag har förlorat flera i mitt liv tex min förra bästa vän, vi pratar inte längre. Vi gled isär. Och andra i mitt liv, vill inte ha kontakt längre, släkt osv. Och min morfar har dött. det har hänt senaste åren, och jag är rädd för att förlora min bästa vän Rebecka också..så på nått vis lyckas jag ena stunden, säga att jag älskar henne och den andra säga att jag inte ens vill vara vänner..hur? varför gör jag såhär? och varför är jag så rädd att förlora henne? och varför mår jag dåligt? snälla försök svara!!

Hej Anna! Tack för att du skriver till oss.

Först och främst vill jag skriva till dig att du verkar vara en väldigt fin vän som bryr dig mycket om dina vänner! 

Du skriver att du är rädd att du och Rebecka ska tappa kontakten när ni börjar olika skolor och att du blev ledsen när du försökte ta upp det med henne och hon inte reagerade som du hoppats. Om jag förstår dig rätt känns det fortfarande jobbigt fast ni blivit vänner igen. 

Jag förstår att du känner som du gör, framförallt om du har en historia av att förlora människor som stått dig nära, men det kan vara bra att tänka på att Rebecka är inte de personerna och om hon är din bästa kompis så kan du lita på henne när hon säger att du är hennes också. 

Jag vet så klart inte, men hon kanske blev förvånad när du tog upp det och trodde att du inte ville ha lika mycket kontakt med henne när ni bytt skola och därför reagerade som hon gjorde? 

Min fråga är varför ni måste umgås mindre utanför skolan bara för att ni går i olika skolor? Om ni vill fortsätta vara bästisar kan ni kanske anstränga er för att inte glida ifrån varandra genom att ringa och smsa ofta tex? Det är sant att ni kanske inte kommer dela hela vardagen på samma sätt, men det betyder inte att ni inte kan vara lika viktiga för varandra.

Du skriver att du fortfarande har en klump i magen fast ni blivit vänner igen. Kan du prata med henne om det? Bara berätta som du gjort för mig att du är så rädd att mista henne. Ibland kan vi säga saker för att liksom skydda oss i förväg mot att bli sårade. (Som att lämna någon innan den personen lämnar oss) kan det vara någon sådan anledning till att du säger till henne att du inte vill vara vän fast du vill det? 

Ibland är situationen svårare när vi funderar på hur det kommer bli än när den väl händer. Hoppas att det är så med att ni byter skolor. Om du kan skulle jag försöka råda dig att bara njuta av din bästis nu och vänta med att fundera mer på hösten tills den kommer och se hur det blir då. 

Om du vill prata mer finns vi alltid på chatten på måndagar och onsdagar. 

Ta hand om dig! / Stockholms Tjejjour