Hej Victoria och Saga,

Det är svårt för någon som inte befinner sig i er situation att förstå vad ni går igenom, så jag vill först påpeka det – det jag skriver kanske kommer att framstå som löjligt, dumt eller förargande för er. Jag hoppas inte det.
Först och främst: tack för att ni skriver till oss. Ni verkar vara två otroligt starka och fina människor som verkligen bryr er om varandra och om er familj. Ni hanterar någonting som många av oss kommer att slippa, men som många andra också kommer att drabbas av. Det är oerhört svårt att föreställa sig hur det är att vara sjuk och att inte ha lång tid kvar.
Jag tror att det är bra att ni reflekterar och pratar, skriver och låter er själva känna det som ni känner för stunden. Jag kan tänka mig att det pendlar en del.

Saga, du frågar om förslag på något att göra tillsammans med er bror och pappa. Vad tycker ni om att göra? Bada, umgås, spela spel, sitta i trädgården en hel natt och berätta historier, se på film? En mindre resa eller utflykt kanske?  Även de mest enkla saker kan vara någonting som de verkligen kommer att minnas med glädje.

Victoria: Jag tror att det är jättebra att reflektera över livet och döden, det borde alla människor göra. Men vi kan aldrig riktigt veta vad döden innebär, och det är såklart svårt att känna sig trygg i någonting som man inte känner till.
Jag tror inte att döden är farlig. Men jag vet såklart inte, ingen vet. Döden kommer att vara hemsk för alla som finns runt omkring en, alla de som älskar en. Men för den som dör är det troligen som att somna.

Kan ni prata om det här med varandra, eller med era familjemedlemmar?

Tack för att ni skrev och hör gärna av er igen. Ni är även mer än välkomna att höra av er under jourtid. Stor kram,

Stockholms Tjejjour

Hej! Vi är två syskon som båda har cancer. Vi kommer i detta brev dela upp det i två för vi har liknade frågor bägge två..Saga: jag är 13 år och har tjocktarmscancer jag fick diagnosen för 3 år sedan och har ständigt fått opereras och gå på cellgifter och massa annat, i vanliga fall bor vi i Spanien men vi är i Sverige och hälsar på nu, eftersom pappa och hela familjen på pappas sida bor i Sverige. Vi vill ju kunna säga hejdå nu innan vi går till den andra världen, jag känner själv att det inte är långt kvar och ibland önska jag att jag var död för att slippa smärtorna. Men jag och Victoria vill hitta på något med pappa innan vi ska resa hem igen och även med våran lillebror som är 3 år, något som Zander aldrig kommer glömma.. Kan du komma på något som både är enkelt för mig och Victoria och samtidigt ett minne för livet för pappa och Zander?Victoria: jag är 14 år och har oxå tjocktarmscancer och fick diagnosen för 1 år sedan, men då hade det redan gått för långt för att göra något.. Jag får cellgifter och smärtstillande men smärtstillande hjälper inte.. Det är inte långt kvar och jag vill ha ett fint minne från mitt halva jaiga Sverige. Samtidigt är jag rädd för döden och min sida önska skulle vara att mamma och pappa var tillsammans med oss den sista tiden vi har kvar i livet.. Men den önskan kommer då aldrig slå in.. Min fråga då.. Är döden farlig :(Kramar från Victoria och Saga