Hej! För ca 8 månader sen träffade jag (då 15, nu 16 år) en kille (18, snart 19 år) typ när jag började gymnasiet, genom att en i min klass gav honom min snap, utan att jag ens visste vem han var. Vi började direkt skriva och kom fram till att vi hade lite gemensamma intressen. Någon vecka senare bestämde vi oss för att träffas ett tag å umgås. Det gick jättebra och vi klickade direkt. Efter det träffades vi nästan varje dag och blev tillsammans ca 1 månad efter det. Allt gick helt perfekt, vi träffades varje dag, hittade på lite då och då, hade alltid roligt och bråkade inte en enda gång. Han har till och med under vår tid tillsammans berättat flera gånger att han ser en framtid med mig (långt framöver) och att han vill va me mig. Men för ca 3 veckor sedan (vi har då varit tillsammans i nästan 7 månader) så skulle jag hem till honom. Jag pussade hej som alltid men märkte att hans puss var iskall. Frågade om det var något men han sa nej (visste dock att det var något, men antog att det kanske var ångest som han börjat få på senaste tiden). Efter ett tag bröt han ihop helt och berättade att han tappat känslorna för mig. Det kom som en chock, jag har inte anat något alls och jag är superkär och älskar honom massor. Han säger att han känt så ett tag men ville att känslorna skulle komma tillbaka. Han sa att han verkligen vill vara med mig, och vet inte varför han känner såhär då han tycker att vårat förhållande är så bra. Han ville ta en paus för att känna efter (jag är emot pauser men gick med på det ändå, då jag ville att det skulle lösa sig). Efter en vecka klarar jag inte att vänta mer (mitt huvud höll på att explodera av tankar och oro). Jag vet inte om han bara tappat känslorna helt eller om han har för mycket just nu (ingen student, sorg efter att han föräldrar skilt sig för ca 2 år sedan, börjat få ångest, hans morfar blev svårt sjuk i ett annat land, han pratar aldrig med någon om sitt mående). Han kan inte själv svara på varför det böev så här heller, så jag har ingen klarhet i något av det här. Vi träffades en vecka efter pausen och han sa att han inte kan vara med mig just nu (vi gjorde slut), men han sa att han vill vara med mig, vill prata med mig, vill ha mig i sitt liv och lovade mig att vi kommer att träffas igen. Detta gör att jag inte vet åt vilket håll jag ska gå. Denna situation känns liksom inte helt självklar, det finns liksom hopp om att det kan bli bra igen, men samtidigt så kan jag inte tänka så och tänker man på vad som är bäst så borde vi gå skilda vägar. Men jag kan inte, jag älskar honom såå så mycket å vill inte förlora honom och gå vidare. Men jag måste nog, men hur, situationen känns liksom inte helt självklar?