Hejsan, jag har ett jätte jobbigt problem jag är snart 20 år och har aldrig tidigare varit i ett seriöst förhållande. Alla mina kompisar har killar, känns som alla tjejer jagar att träffa en kille. Jag tror mer på att den rätte dyker upp en vacker dag. Jag flörtar aldrig med killar ute jag har mkt killkompisar som är både straighta och bögar, jag vill hellre spendera en kväll med mina vänner och dessutom förväntar jag mig nog att jag ska kunna stå där och att killen själv ska komma fram och jag ska kunna stå där framme och dryga mig(jag vill bli tagen av storm av en självsäker kille). Jag har ett otroligt bra självförtroende och många brukar skoja att jag är kär i mig själv. Jag har alltid haft super tighta tjej kompisar, som jag umgåtts med 24/7(byter bästisar varannat år). Jag är inte direkt självständig jag älskar att umgås med min familj och mina vänner. Jag har flera gånger hållt på med killar och sedan fått ångest eller får som panik attacker så fort killen börjar bli intresserad. Jag har världens bästa pappa och lillebror som jag älskar. Jag är fortfarande mamma och pappas söta dotter. Har lätt att föra mig med olika människor. Jag har varit kär 3 gånger i mitt liv och alltid fuckat up relationen. Jag kan inte svara på varför jag har så svårt att binda mig?? Jag tänker alltid att det ska komma någon bättre och jag blir riktigt elak mot personen som tycker om mig och förklarar väldigt noga att vi bara är vänner. Vilket brukar sluta med att personen tar avstånd från mig och då börjar jag ångra mig men är för stolt att erkänna det. Jag har alltid dragit mig till killar där det är en form av katt och hund jakt. Oftast som sagt går jag över gränsen och personen tappar intresse för mig tex sist sa jag att jag kunde tänka mig vara otrogen i ett förhållande och jag gillar drama.. Jag är absolut en trogen person och kan inte fatta vart fan mina ord bubblar ut ibland. Så helt ärligt vad ska jag göra? Jag är allvarligt en spontan och rolig tjej som ser bra ut och är duktig på hålla låda. Men har problem att släppa in killar i mitt liv men vänner har jag extremt lätt att skaffa och är otroligt omtyckt. Jag upplever ofta att jag tycker mig själv förtjäna bättre och samma sak säger alltid mina vänner och familj... Jag tror att jag känner en nervositet för både vänner och familj vem som liksom skulle uppnå till mig... Vad ska jag göra? Jag vill inte vara ensam resten av livet, jag inser att snart kommer alla mina kompisar ha en partner och ingen kommer ha tid att åka utomlands eller planera att flytta ihop med mig osv....måste tillägga att jag har träffat mina kärlekar genom att det har varit 1. Min träningskompis kompis - killen som jag ville ha en hemlig relation med som började sedan kladda på flera av mina kompisar samtidigt som han "älskade mig". Jag spelade ungefär på samma sätt tillbaka. 2. Min klass kamrat och familj vän, rest ihop, firat olika högtider sovit ihop( legat med 2 av hans kompisar efter han låg med min kusin) sa hela tiden att han var som en bror för mig trots att vi brukade prata tele och hångla... Hålla hand osv 3. Ett one night strand som utvecklades till en form av kk relation som utvecklades till känslor som jag förnekade och ett år senare gav med mig att jag hade varit kär i honom dock påstår han att han aldrig haft känslor för mig.Kan någon snälla hjälpa mig att våga träffa en helt ny kille, som jag inte känner sen tidigare och nån som ingen annan har förutfattade meningar om + en som inte vill gifta sig med mig efter några timmar.... Hatar killar som ger för mkt i början !!! Hatar killar som berättar hur vacker jag är.,, ingen som är speciellt intresserad att lära känna mig som person och sällan anser jag mig att kunna prata med en kille om vad som helst som man kan prata med en tjej kompis. Dessutom anser jag även att ingen som jag känner har ett dröm förhållande som jag önskar mig att ha... Så helt ärligt vad ska jag göra??? Jag är verkligen så jävla komplicerad när det kommer till killar.... Det sjuka är att jag har en otroligt trygg pappa, som skulle göra allt för mig. Dock har jag haft en ganska kaos uppväxt med min mamma men som är bra sedan 4 år tillbaka. En viktig detalj till jag är tjejen som aldrig ringer, jag är kompisen som förväntar mig att andra som ringer mig. Jag är aldrig den som tagit kontakt... Med nya människor. Snälla förklara vad jag har för typ av problem, vill bli botad och bli sååå kill sugen som alla andra...

Hej,

Tack för ditt brev. Jag önskar att det fanns ett enklelt "recept" att ge dig så att du helt plötsligt vill ha ett föhållande men så enkelt är det inte riktigt. Och även om du säkert inte vill höra det här men med tanke på din ålder så ska du nog inte stressa upp dig för att du kommer vara ensam resten av ditt liv riktigt än. Du låter som en väldigt social tjej som inte har svårt för relationer till andra människor även om du som du säger inte ringer upp utan förväntar dig att andra ska ringa upp dig eller söka kontakt med dig. Det kan ju vara att du inte känner dig riktigt mogen för ett förhållande än och är rädd för din frihet som du kanske är rädd att du måste ge upp i en relation. Och jämför dig inte med vad andra har och vill ha, vi är inte alla lika och vill samma sak. Ett drömförhålladen som du ser det kanske inte dina kompisar ser som ett drömförhållade och vice versa. Det är bara du som vet vad du vill ha ut av en relation.  Ett tips som jag kan ge dig är att inte tänka på killar som potentiella pojkvänner utan bara som vänner. Då kan du prata med killen som du pratar med dina tjejkompisar, på en kompis nivå. Sen om det leder till nåt får du se längre fram, i värsta fall har du ju fått en ny kompis... På det sättet slipper du känna att killen bara vill prata om hur du ser ut och det yttre utan lära känna dig som person och du kan lära känna honom. Och att vara ärlig mot sig själv och en partner med vad man vill och inte vill i en ny relation kanske inte alltid är enklast men absolut bästa vägen till att slippa missförstånd, t ex att den andra vill för mycket för snabbt. Hoppas det här hjäpte dig lite i att se det från en annan vinkel och att du kanske inte behöver känna dig så stressad över att du inte lever i ett förhållande.

Ta hand om dig //

Tjejjouren.se